Hjälp! Äktenskapsförord och testamente LÅNGT

Oj, vad många svar...
Jag är fortfarande upprörd över detta, så jag fixar inte riktigt att skriva mer om detta nu...

Men jag kan säga att jag gärna är hemma, och fixar, då vi har en massa katter och att jag tidigare har varit utbränd, så nu jobbar jag deltid, eftersom jag mår bäst av det.

NU har det gått ett par dagar och jag har åkt ner till Haag, för att träffa min M2B som jobbar här för tillfället.

Jag har läst igenom förslagen som han har på äktenskapsord, och där det står att allt han tjänar, allt han kommer att ärva, all avkastning, alla saker han köper inom äktenskapet mm kommer att vara hans. Så då frågade jag hur blir det då med gåvor, kommer han vid en skilsmässa säga att det tex är hans halsband, eftersom han har köpt det? Eller måste vi då göra ett tillägg i efterhand, där det står att gåvan är min enskilda egendom? Men han sade att "det ordnar sig" , och att allt ordnar sig om vi skulle skiljas... och att han givetvis skulle hjälpa mig då lite ekonomiskt. Yeah, right. I sådant fall vill jag ha det svart på vitt, alltså skrivet i äktenskapsförordet.

Jag tog upp att jag ville ha en summa på mitt pensionskonto, om jag skulle bo utomlands med honom, men det ville han inte betala, för det var onödigt... Som jag känner nu, så vill jag verkligen inte bo utomlands med honom. Det kommer att bli för mycket bråk, om vad jag och han kallar fick-och matpengar...

Jag vill verkligen ha en baby, men inte innan jag vet hur det kommer att bli ekonomiskt. Men å andra sidan är jag 35 nu, så klockan tickar... Jag har sagt till honom att i fall han vill skilja sig, och vi har barn tillsammans, så kommer barnet att bo hos honom, ivarje fall i fall barnet är över 1-2 år. För jag kommer aldrig ha (som det ser ut nu) den ekonomiska möjligheten att ge ett barn den ekonomiska tryggheten som barnet bör ha, och där får han ta sitt ansvar. Men då tycker han att jag är känslokall, och borde inte ha barn, eftersom en kvinna bör vara med sitt barn... Men pappor bör ju också vara med sina barn, och vad är det som säger att jag automatiskt blir en sämre mamma, bara för att barnet inte bor med mig? Jag kanske tom blir en gladare mamma, om barnet bara bor hos mig på helgen typ...

Jag har medans jag har varit härnere, försökt framföra att jag vill att han ska betala procentuellt på vad han och jag tjänar, så att det blir mer rättvist. Men det säger han blankt nej till... för det han tjänar är hans, och om jag vill ha mer pengar, så får jag jobba mer...

Tack för era goda råd... jag får se hur det blir...
//Silvera

Hej tjejer...
Ja, det har varit en omtumlande tid, och nu är det mindre än sex veckor kvar...
Han kommer hem till Sverige i helgen och vi kommer då att skriva ett äktenskapsförord. Ett där hans är hans och mitt är mitt...

Men jag ville ha in att jag vill ha ett prisbasbelopp, ifall HAN vill skilja sig. (Tänk om vi bor utomlands då, och jag inte ens kan ta mig hem till Sverige, helt enkelt för att jag inte har några pengar... och där sitter han, ev. med en ny kvinna... )
Men det går inte att lägga till det i ett äktenskapsförord, utan det är något som vi ska skriva på ett eget papper, mellan oss två.

Hans försäkringar och pension mm. ska han ordna så att det är efterlevandeskydd på, så det känns bra. Det har jag redan ordnat för flera år sedan...men han är lite långsam i starten...

Som läget är nu, kommer jag att vara tjänstledig från mitt jobb, från 1 januari, och kommer att börja läsa på distans på universitet, och även ev. söka en kurs på Komvux. Jag har då möjlighet att åka och hälsa på honom, när tillfälle ges. Han kommer(hoppas jag...man vet aldrig när dt gäller honom.. ) att se till att jag får en högre summa, än de vanliga 4000 som han sätter in till hyra och räkningar mm, så att jag slipper CSN.

Jag kommer alltså inte att flytta utomlands nu, utan möjligen senare. Hans kontrakt på hans jobb, går ut 31 december, men troligtvis får han inte förlängt kontrakt, just på detta jobb, utan han kommer nog att få ett nytt kontrakt, på ett annat företag.

Eftersom det verkar som om kontraktsjobben ligger på runt sex månader, känns det lite jobbigt att flytta utomlands för så kort tid. I hans bransch (IT) har de ingen uppsägningstid, och om de har det är det typ 1 vecka... Så även det är ju osäkert.

Sedan har vi ju 7 katter också... varav 4 har fått rabiesvaccin, ifall vi ska flytta. (de andra tre bor hos svärmor)Men då måste ju även lägenheten där han bor, fungera att ha katterna i.

Så då känns det bäst än så länge, (innan det blir bebisar) att jag bor i Sverige, och studerar, och han jobbar utomlands, så ses vi då och då... Fördelen med det, är ju att man blir nykär ett par gånger i månaden..., och att han tjänar väldigt bra med pengar!
Men nackdelarna med att vara i från varandra är många...

Men jag hoppas ju att han stöttar mig ekonomiskt, om jag ska studera nu. Vi har talat om att han ska ge mig mer pengar, men ibland säger han ja till det, och ibland nej... Han är ganska velig, och väldigt ekonomisk....

Hur som helst, jag har läst igenom alla inlägg ett par gånger, och tänkt över det här noga.
Jag älskar honom, och vill dela mitt liv med honom. Jag är en obotlig romantiker, som faktiskt tror att vi kommer att vara gifta med varandra tills livet tar slut. Vi passar så bra i hop.

Men samtidigt, om man ser statistiken, så är det många som skiljer sig, så det är ju därför vi ska ha äktenskapsförordet. Men jag hoppas verkligen inte att det kommer att behövas...
Och jag hoppas att han inser att det kostar att leva...

Jag har lugnat ner mig när det gäller upprördheten över äktenskapsförordet.
För trots allt är han ju skyldig att sörja för mig, under vårt äktenskap, och det känns ju bra.
Så det där att det han tjänar är hans egendom, det stämmer alltså inte riktigt i ett äktenskap, oavsett om man har äktenskapsförord, om jag har förstått saken rätt.
Utan som makar, ska man leva på en likvärdig nivå, inom äktenskapet.

Eller?

Ja, det måste jag kolla upp. Jag trodde att det gällde även om man bor utomlands...
Hahaha, tänk om det inte gäller?
Då kan jag skilja mig, och bli rik! Moahahah...

Det är inte min blivande som har anlitat en jurist...det är hans mamma... min svärmor. Jag ville inte blanda in henne, men min blivande är lite handlingsförlamad ibland,utan sin mamma...

Jag har fått papperna, och de ser ok ut. Det verkar inte föreligga några konstigheter i äktensskapsförordet, och han har lovat att vi ska skriva ett papper, där det står att jag får en slant, vid ev. skilsmässa. Men det pappret kommer bara gälla mellan honom och mig, så det får jag förvara i ett bakfack, skulle jag tro.

Han har redan skrivit ett testamente. Varför vet jag inte... jag anser att det är onödigt.

Men jag läste i dag på ICA-kuriren(hittar inte länken nu)där det faktiskt stod att det kan bli problem, med arvet, om man har äktenskapsförord. Alltså vid ett ev. dödsfall. Så att man därför borde skriva ett testamente. Så nu vet jag varken upp eller ner...

Oj, vilket engagemang...
Ja, jag vet, jag borde kontakta den där advokaten/juristen som min blivande har talat med. Å prata lite med henne själv.

Vårt papper där det står att jag får ett prisbasbelopp, kommer självklart att vara bevittnat, och advokaten/juristen, kommer att titta på det, och hjälpa till att upprätta det.

Ja, det där med att jag inte ska få se hans testament tycker jag är mycket märkligt...

Ifall jag har risigt med pengar, så får jag väl gå och stampa på min ring...
Jag har varit lite fräck med den... Guldsmeden som ska göra den gav oss först en prisuppgift på 16'000, och det gick min blivande med på. (Det trodde jag aldrig, men han sade att jag skulle få den ring jag vill ha, så ibland är han väldigt generös...)
Sedan sade guldsmeden att ringen kommer att gå på "bara" 10'000. Då sade jag att jag vill ha större och finare diamanter, för 6000 till, så nu har guldsmeden gjort som jag sagt... Så krisar det så har jag en ring att sälja...

Min blivande vet inte om att jag valde finare diamanter, han vet bara att ringen kommer att kosta 16000. Någon gång kommer jag väl att berätta det...men jag tänker inte ha dåligt samvete för det,inte just nu i alla fall. Så jag har ju en hemlighet för honom också...

Jag såg en annons i Metro tror jag, att man kan få gratis rådgivning av advokat i telefon. Jag ska ringa dit i morgon.

Sedan kan jag även berätta, att min blivande svägerska, som är sambo med min killes bror, också har problem. De ska inte gifta sig, men de har en baby i hop. Han är också väldigt snål med pengar, till henne och babyn. Det måste vara något i deras familj, som har gjort dem så ekonomiska till överdrift.

Babyn behövde blöjor, som kostade 120kr. Tjejen hade kupong på 50, och då fattades det 70 kr. Då bad (tjatade...) hon på sin kille att han skulle sätta in pengar till blöjorna på hennes konto, och gärna lite mer pengar, så att de hade till mjölk. Killen sätter då in 70 kr... Så jä*la snålt... jag blev så arg!

Men jag vet att även om jag och min blivande kommer att ha diskussioner om pengar, så vet jag att jag får om det verkligen är kris, men att jag måste lyssna på en föreläsning, och kräla lite i stoffet innan, men jag får det jag behöver. Så om vi får en baby tillsammans, så kommer det att finnas pengar till den, och att min blivande, i fallet ovanför, hade satt in åtminstone 200... Han är alltså inte lika snål som sin bror, utan är mer generös, även om jag kanske inte får det att låta så här.

Men jag vill ju inte att han ska vara "generös", och att jag ska behöva vara så tacksam, utan det ska ju liksom komma naturligt, att man ser till sin familj, och att man sörjer för den.

Nu gnäller jag igen, jag borde kanske skriva i gnälltråden..

Vi skrev på äktenskapsförordet i går.
Så här står det där:

ÄKTENSKAPSFÖRORD
Undertecknade, xx och yy, som avser att ingå äktenskap 2006-12-16, avtalar genom detta äktenskapsförord:

-Att all egendom, som envar av oss ägde då vi ingick vårt äktenskap, liksom avkastningen därav, skall vara vardera makes enskilda egendom, vari den andre av oss således inte skall ha någon giftorätt.

Även all egendom som träder i stället för nu avsedd egendom, liksom avkastningen därav, skall vara vardera makes enskilda egendom.

-Att all egendom, som envar av oss framledes förvärvar genom arv, gåva, testamente, eget arbete eller annorledes, liksom avkastningen därav, skall vara varderas makens enskilda egendom, vari den andra av oss således inte skall ha någon giftorätt.

Även all egendom som träder i stället för nu avsedd egendom, liksom avkastningen därav, skall vara vardera makes enskilda egendom.

Att samtliga våra försäkringar skall utgöra enskild egendom, vari den andra av oss således inte skall ha någon giftorätt.

Undetecknade parter överenskommer härmed att svensk lag skall tillämpas å¨våra inbördes förmögenhetsförhållanden samt att svensk domstol skall vara behörig.

Så han har skyddat sig väldigt bra... Vi har dock inte skrivit något papper på att halva lägenheten är hans, så jag står fortfarande som ensam ägare till den. Han vill skriva papper på att halva är hans, men jag vill inte skriva något om det än, i alla fall.
Vidare har han skrivit(hans jurist) skrivit ett papper, där det står typ så här:

Om jag, mot förmodan vill skilja mig, kommer jag att betala ett svenskt prisbasbelopp till YY i smaband med skilsmässan. För den händelse vi då är bosatta utanför Sverige kommer jag dessutom att ersätta YY för hemresan hem till Sverige. De möbler jag har betalt för och som finnsi lägenheten på ZZvägen i QQ, skall också övergå i YYs ägo.
I övrigt gäller det äktenskapsförord som vi tecknat inför vårt bröllop i december 2006.

QQ den 2006-11-05
Namnteckning

Troligen kommer jag att få lägenheten vid ev. skilsmässa, men än så länge vill han inte skriva något papper om det.

Så nu har jag skrivit på detta, trots alla goda råd här på BT.
Men som min blivande säger, så tror jag att vi inte kommer att skilja oss... Jag tror faktiskt på det! Naivt kanske, men för vår del ser statistiken bra ut...mina föräldrar hade varit gifta 50 år, när min mamma dog, och min blivandes föräldrar har varit gifta i 35 år... Men som sagt, man vet aldrig...

Jag måste bara tillägga en sak...(det är ju ändå "min" tråd...)

Han vill inte visa sitt testamente...
men jag kommer inte att skriva något, så då går ju min del till min familj... eller till mitt framtida barn.

Vidare funderar jag på att ta bort honom från mina försäkringar, och mitt efterlevandeskydd på pension mm. Så att jag själv får ut en större andel av min pension själv. Han har ju ändå råd med sin egen pension... men om jag får barn, så ska ju de givetvis stå som efterlevande.

Han har betalat halva lägenheten, men vi har aldrig skrivit honom på själva "ägandetpappret", för egentligen var det bara jag som fick köpa loss lägenheten. (den blev bostadsrätt i februari)

Jag var nog lite otydlig med vårt extrapapper. Det är alltså min sambo, somkommer att ge mig pengar, om HAN vill skilja sig.
Vill JAG skilja mig, så behöver inte jag ge honom någonting., Men han ville hemskt gärna att jag skulle ge honom någonting, om han nu ska betala mig, om HAN vill skilja sig...

Jag känner mig lite träffad av vad petruschka här ovanför skriver... ja, jag erkänner, jag är nog lite barnslig där...

Jag har inte lust att han ska ärva mig, (det lilla jag har) men det känns ju löjligt samtidigt att jag inte skulle ha honom som förmånstagare...

Men samtidigt... Han är så j-a (ursäkta) hemlig med allt som, rör ekonomi.
Han är uppfostrad att pengar pratar man inte om... i min familj pratar vi vitt och brett om allt... Allt i från sex till pengar, mm. Men i hans familj höjer de inte ens rösten... Vi är verkligen motpoler till varandra. (men vi kompletterar varandra bra ändå! )

Vi har bott i hop i fem år, och det har alltid varit diskussioner om pengar och räkningar. Det KOMMER alltid att vara diskussioner om pengar och räkningar.

Jag tänker på det som stod på en annan sida också, att den man gifter sig med,inte är samma person, som man skiljer sig ifrån.
Det är ju just därför jag vill ta upp detta med honom NU, inte sedan. Han menar att han aldrig skulle ställa mig på bar backe bla bla bla... Hur kan jag veta det? Det kan han ju inte lova nu. Det är därför jag tyckte att det var viktigt att jag fick något nedskrivet på papper. Även om "ni" här på sidan hittar värsta kryphålen åt honom ändå... *suck* men jag ser dem... det är väl det hans jurist hade i tankarna när hon skrev ner det pappret åt honom...

Saken är den att jag har nu ringt och pratat med en jurist om detta, och han sade att man skriver äktenskapsförord så här, men att just vårt var "snäppet säkrare", för min blivande man, och att min blivandes advokat (i samråd med hans mamma...) har tänkt på det mesta. Så min karl lär ju inte vilja skriva på något annat, "mindre säkrare" äo, än det vi nu har.

Så vad ska jag göra?
Ska jag strunta i att gifta mig med mannen jag älskar, bara för att han är snål/ekonomisk? Jag vill ju dela mitt liv med honom, och han vill inte leva utan mig... Men det är svårt att hitta en medelväg däremellan...

Salomeh
Ett äktenskap kan ju sluta på andra sätt än skilsmässa, så självklart måste man diskutera döden. Mina föräldrar hann inte göra klart alla sina papper, när min mamma dog oväntat. Så sådant bör man klara ut innan. Vi har varsitt "Vita arkivet" eller vad det nu heter, så att vi vet hur vi vill ha det när vi dör. Nu menar jag inte ekonomiskt då, utan runt själva begravningen.

Sedan saknar jag min karl varje dag, men jag kan ju inte tvinga honom att jobba här i Sverige, om han nu känner att han utvecklas mer utomlands. Det är ju därför han vill att jag ska bo med honom utomlands, för att han saknar mig.

Men där kommer ju detta in också med att jag måste ha fickpengar, och pengar till räkningar mm. Därför stannar jag just nu i Sverige, och jobbar extra, och ska plugga.

Så som det är nu, så tycker jag att vi har fått lite balans i detta med att han bor där, och jag här. Träffas man bara 1-2 ggr i månaden, så hinner man längta ihjäl sig, och man sliter inte på varandra.

Men visst känns det lite jobbigt att jag tjänar tio gånger mindre än honom, och vi delar på räkningarna... Så nu när jag ska plugga, hoppas jag att han sätter in lite mer än 4000 till våra räkningar. Annars kan jag inte plugga, om jag måste tjäna ihop mer pengar...

Men han har sagt att han kommer att ge mig mer pengar om jag pluggar.

Men han ändrar sig stup i kvarten också, med allt, och det är väldigt jobbigt.

Allt med detta bröllop (och allt annat)ska diskuteras. Först säger han en sak, och sedan ändrar han sig, för att sedan ändra sig igen. Bara en sådan sak om att han ville ha snittar till välkomstskålen. Då sade jag att det kostar minst 2000 kr. Det var ok, sade han då. Sedan undrade han varför jag skulle ha 2000 kr. Jo, till snittarna. Men då ville han inte ha några snittar för att det var för dyrt...

Nu känns det som om jag har värsta gnälltråden här, mot min blivande man...
Jag skulle kunna skriva massor om hans goda sidor också, men jag verkar ha fastnat på dem negativa... Hoppas att ni förstår att han är faktiskt den bäste...

Jag tycker att Yllo skrev ett bra inlägg här ovanför...

Jag tänkte bara skriva nu, att jag har sagt till min karl att jag INTE kommer att flytta utomlands med honom, utan att jag stannar i Sverige, med våra katter.

Jag får helt enkelt jobba mer än jag hade tänkt mig, så att jag får in till de fasta utgifterna, och lite extra till mat osv.
Förut, när jag har pluggat och jobbat, så har det inte gått så bra, men nu känner jag mig mer fokuserad att studera, så det måste fungera nu.

Om jag har tur, kommer han att betala mer än 4000 för våra utgifter här i Sverige, men det är inget jag kommer att räkna med. Däremot kan jag ju inte åka och hälsa på honom, på helgerna, utan att jag förlorar i inkomst. Så jag får se hur vi löser det...

Vi får väl träffas som vi har gjort det sista halvåret, en till två gånger i månaden, för jag känner inte för att bo med honom jämt, i alla fall inte just nu. Barn lär ju inte bli aktuellt, de närmaste åren i alla fall.

Så med detta avslutar jag mina inlägg i denna tråden, och tackar för allas åsikter och synpukter.

PS.
Jag är 35 och han är 32.