En härva (långt, förlåt) ang. mat och vikt.
Jo, det är såhär, att jag äter "bara" skräp just nu, och det ger mig otrolig ångest. Utöver det har jag en sambo med en rätt rejält usel syn på mat. Jag vill verkligen hjälpa honom men vet inte hur. Jag börjar med lite "bakgrundsfakta".
Jag och min sambo träffades för ca 2-3 år sedan. Vi har båda haft och har ett konstigt förhållande till kost/vikt. Min sambo har varit överviktig under hela sin uppväxt, och gick ner från 100+ till under 70 när han var kring 22. Sedan dess har han varit hemskt noga med att inte gå upp i vikt, och vill absolut aldrig gå över 67 kg. Just nu äter han så vitt jag vet endast fil med cornflakes samt vitt rostbröd med marmelad på. En gång på morgonen innan jobbet (en tallrik fil+flingor, 1-2 rostbröd, skulle tro oftast 1), en gång på e.m./kväll när han kommer hem, ev någon rostmacka senare.
Jag själv har haft rejäl ätstörningsproblematik i yngre tonåren, men har nu i regel inga problem med min kropp eller några problem med att äta/få i mig ordentligt med mat. Jag äter gärna, och brukade gärna laga mat till mig och andra.. Men nu har det blivit dåligt med det. Det känns dumt att bara laga mat till mig själv och lägga ner en massa tid på det (det känns som att jag inte har så mycket tid iallafall - och när jag har den vill jag ägna mig åt något med sambon eller fixa något i hemmet eller så är jag bara sötsugen/trött och äter dåliga saker).
Jag känner att situationen med hur både jag och min sambo äter är totalt ohållbar. Jag har påbörjat en kostregistrering och ska gå till en dietist i hopp om att hon, även om jag tycker mig veta vad som är "bra" att äta, kanske kan ge mig lite strategiska tips + att infon kanske kan inspirera mig litegrann.
Utan att skuldbelägga min sambo för att jag äter som jag gör (jag inser ju såklart att det är mitt fel och bara mitt att jag köper hem fel saker och äter bullar hit och bullar dit istället för -mat-!) så tynger och oroar det mig, och jag känner att jag inte har någon lust med någonting rörande mat för att jag är så orolig med honom.
Jag har försökt prata med honom men säkert gjort det på fel sätt. Vi har inte bråkat, men han känner förmodligen mest att jag tjatar/gnäller och att det känns jobbigt för honom. Det han säger är att han mår så dåligt när han äter "riktig mat" och går upp i vikt. Jag tror inte att jag skulle kunna motivera honom till att träffa en psykolog. Jag har, under början av vårt samboskap, försökt styra in honom på en "hälsolivsstil". Jag lagade (precis som innan vi flyttade ihop) mycket nyttig mat och vi promenerade precis som nu ofta tillsammans, på somrarna brukar vi spela fotboll tillsammans och sådär också. :) Men jag vet inte, allting slutade ändå med att han, för det mesta, inte åt min mat, utan åt typ.. fil, eller risgrynsgröt, eller vad han nu hade som "grej" just då. Så jag vet inte vad jag ska göra. Jag lyckades lite att få honom att äta vegkost (varm mat!) ett tag, men det flöt liksom tillbaks till det gamla vanliga sedan, och då tröttnade jag på att laga maten eller tjata på att vi skulle göra det tillsammans också. Så då har jag som slutat laga mat nu, jag vet inte riktigt varför, men jag tröttnade liksom på att göra det "för honom", och jag antar att jag känner en tristess inför att laga maten till bara mig också. Fast jag borde göra det, det vet jag ju.
Men vad skall jag göra? Vem skall jag fråga? Hur skall jag göra för att försöka få honom att, inte förstå (han är inte dum), men bry sig om att det är dåligt för honom?
Jag skall verkligen försöka laga mat, kanske enkel mat - men mat - åt mig nu. Men hur skall jag hålla modet uppe? Jag vill ju göra det tillsammans med honom, men jag vet att det inte går.
Men jag vill verkligen hjälpa honom och mig själv, och jag är otroligt desperat nu. Ursäkta att det är så enormt långt och så enormt självömkande. Jag är bara.. desperat, som sagt. 
Hoppas att ni har åtminstone något tips åt mig, eller någon idé, åsikt eller vad som helst. Det är OK om ni bara säger att jag är dum som sitter och gnäller istället för att sätta igång, eller något. Tack!
