När märker man av att man är...GRAVID???

Hej alla,

Jag är även en av dessa som följt denna tråd i det tysta och blivit både ledsen och glad för er skull. Ni verkar stödja varandra så mycket, så jag kände att nu var jag tvungen att gå in och söka tröst.
Jag plusade i lördags, och berättade det för mn blivande man, som visade sig inte alls vilja ha barn. Så nu står jag är, gravid, med en beräknad anskomst fyra dagar efter det tänkta bröllopet, med en blivande som absolut inte vill ha barn. Till saken hör att han är 10 år äldre än mig, och jag är gamal nog, 37 år. Han har två barn sedan tidigare förhållande, jag har inga. Det här var absolut inget planerat, jag har tidigare aldrig trott att jag skulle vilj ha barn, men nu när jag vet att jag plusat på testet, så känns det helt fel att göra en abort, jag vill ha det här barnet. Men det känns samtidigt enormt jobbigt, jag kommer att mista den man jag älskar, men samtidigt kommer jag att behålla en bit av honom, om allt går bra vill säga.
Jag har ju inte samma problem som er som har svårt att bli med barn, men jag kände att jag behövde gnälla av mig lite, och det känns lite som om jag lärt känna er när jag läst denna tråd. Jag önskar er alla lycka till i försöken att få barn, och vad ni än gör håll fast i de män som stöttar er och vill ha barn tillsammans med er.

Tack viktualia, samma tanke har poppat upp hos mig, vill jag verkligen fortsätta med honom om han inte vill ha det här barnet. Men jag älskar ju honom. Jag hoppas nog att detta är en spontan reaktion som du säger. Han är ju verkligen en underbara pappa åt sina barn, men säger att han känner sig för gammal. Jag kan till viss del förstå hans farhågor, men samtidigt var min pappa i samma ålder när han fick min yngsta bror, så det är ju egentligen inget konstigt med äldre fädrer. Jag håller tummarna för att vi kommer att lösa det här. Tack för din omtanke.

Tack alla för era synpunkter. Det känns skönt att bara fått lätta sig för någon. _koko_ Vi hade inte pratat om detta, kanske vi borde gjort det. Men sen finns alltid risken att bli gravid, preventivmedel är inte 100%, vilket nu har hänt. Det känns nu fel för mig att göra en abort bara för att vi ska kunna fortsätta ett liv tillsammans, risken är då att jag i slutändan blir bitter och känner att aborten var mer eller mindre påtvingad.

Jag ska inte störa er mer på den här tråden, det kändes bara som att ni var snälla och verklighetsförankrade människor.