Förresten ang ta reda på kön så tror jag att det är enbart "individuellt" om man vill eller inte. Alltså, kjag tror inte det finns något "bättre" eller "sämre". För om något skulle hända med barnet innan födseln så är det nog väldigt olika för olika personer om de tycker det sulle vara lättare eller svårare att veta om det var en tjej eller kille.
Lycka till med doppresenten Cicci!!!!! :)
Och tack! :)
Men det är nog som du säger Muggles, att man i många andra länder kollar upp könet innan födseln. Här i USA verkar alla jag känner som fått barn ta reda på om det är en tjej eller kille. Det är helt naturligt.
Och jag tror det börjar bli allt vanligare i Sverige också. Har flera kompisar som tog reda på könet på deras barn innan förlossningen.
Själv känner jag mig jättekluven. På ett sätt vill man säkert precis som du säger få reda på det så snart som möjligt. Bara för att man är otålig och nyfiken till max!.
MEn å andra sidan har jag fortfarande en sådan där gammaldags föreställning om att det vore så coolt att inte få veta förrän barnet verkligen har kommit.
Men men först ska man ju lyckas få till en liten knodd också. Innan man börjar fundera på när man vill veta könet....
Jag gissar att en del av "motståndet" som varit i Sverige för att ta reda på kön tidigt är att man varit rädd för att folk ska abortera beroende på kön.
Detta är ju faktiskt en realitet i vissa länder där man ju helst vill ha pojkar, och det är nog det som vissa varit rädda för skulle kunna hända i Sverige om man kan ta reda på könet väldigt tidigt under graviditeten. Alltså när man fortfarande kan göra abort.
HAha Koko! Ja det var verkligen jättekul!!!!
Helt klart en present man kommer minnas!!! :)
Japp!
Kanske kan du försöka skicka FBI på tanten????????????????
Fast det kanske är bätte med CIA eftersom tanten väl är ganska "global"?! :?
Mindre,
det är väl bra att du sitter långt fram och tutar! :) Någon måste ju göra det också!!!!!! Så att alla som råkar gå ivägen hinner undan innan ni cyklar rakt in i de stackarna! ;)
Jag ycker dessutom att din cykelfärd denna gång låter så oliiiiidligt spännande!!!! Har gåshud, och det beror inte enbast på att det rasar in kalluft från fösntert brwedvid mitt skrivbord... ;)
Fy jag ÄR verkligena vudnsjuk.
Nästa gång jag kommer till Sverige ska jag höra av mig och se ifall någon av er gulltjejer vill träffas?!
Fast antagligen kommer jag kmitt i semestertider och då brukar ju folk vara bortresta. Å andra sidan kanske ni inte reser så långt ni som är höggravida!!!??? ;)
Fast å tredje sidan så kanske jag inte kommer förrän ni alla ligger och krystar ut barn.... Och det lär ni ju inte vilja göra på typ Mornington hotells brunchbuffé?! :o
Äsch eftersom jag inte har den blekaste om när jag kommer till Stockholm nästa gång så är det ju helt lönlöst att sitta här och fantiser upp en massa olika scenarion ju!
*sweet funderar högt här*
Tack A.M!
Jo jag tror att det KAN vara så. Särksilt om man verkligen bestämmer sig för namn och så innan förlosningen.
Men jag tror även att det kan vara tvärtom också. Vissa som har förlorat barn sent under graviditeten säger att en stor del av sorgearbetet var att de aldrig fick lära känna sitt barn. Och vissdt, man kan ju aldrig säga att man känner barnet men kanske kan en viss "bonding" göra det lättare i vissa fall????
Fast det är jättesvårt att veta. Alla reagerar så olika i sådana krissituationer, och jag tror inte ens man kan förbereda sig själv för man kanske inte alls reagerar som man trodde man skulle.
Koko! Huvet på spiken!! :D :D :D :D :D
