nenne - jag har en oerhörd självkontroll när det väl behövs. :)
Och jag vet ju var "min egen" rumpa är, om jag behöver klämma. (Nej, inte klämmer jag på min egen, bara på "min egen". Den andra har fortfarande grymma blåmärken efter vurpan på gymmet.)
Fast - jag har nog förstås inte visat prov på någon större kontroll idag. Stackars maken insåg att det var bäst att hämta badlakanet och lägga på axeln innan han försökte trösta mig i morse.
Tyvärr såg det ju ut som en spyfilt för bebisar - lite deppigt det med.
Den enda fördelen med att jag blivit rätt deppig - är att det nog kan vara lättare att få med maken på både piller och annat nästa omgång.
Synd bara att Rosenrot var på rea för några veckor sedan. Nu är det säkert dyrt som bara den.
För oss kommer det tyvärr inte att fungera bara genom att "köra på".
FruL, så du lämnar mig att vara deppig helt själv?
Fast jag kan förstå att en paus känns skönt också. Framför allt om man faktiskt har något att göra på jobbet. (Det har jag förvisso, men inget som inte kräver hjälp av andra som inte är tillgängliga.)
Tror inte heller på mirakelmediciner. Men om nu rosenrot kan verka uppiggande så är det något vi definitivt behöver. Och placebo-effekten är inte att förglömma när det kommer till de "privata" prestationerna.
Jessie - den enda jag tänker "hoppa på" är maken. ;)
Anledningen till att det inte bara går att "köra på", utan att vi vill försöka lite mer utstuderade metoder - är att det för det mesta faktiskt inte "vill sig riktigt". Så har det alltid varit, så det är inte barnnoja som gör det. Var för sig går det jättebra. Så nu ska vi försöka lura systemen att köra tillsammans. :D
*Lägger mig redan i bakhåll*
Vill förvisso slippa specialmetoder i framtiden, för det är ju kul att göra allt tillsammans, men det kan vi ägna oss åt medan vi väntar barn. :)
Skärpning mindre - bakhåll var det - inte hålla i baken!!
Nenne - håll koll på din karl så att han inte springer här och vickar sin förföriska rumpa. ;)
Visst är det helt ok att skriva här när man känner för det - och att låta bli när det känns bättre så.
Frullan - känner du att du vill skriva av dig lite deppighet, så går det jättebra att mejla. kolijox1000@hotmail.com (kollar av den lite då och då, om du inte har fått en bättre adress tidigare)
Idag är jag på ett sånt pisshumör att jag kan förstå varenda deppkänsla som finns tror jag.
Exorcisten var nog nära i morse när soffdynorna fick sig en omgång av ren och skär ilska och besvikelse. Har varje gång jag städar tänkt att de här måste jag banka på nästa gång jag är arg.
Oj så skönt det kändes! Stackars maken blev nog helt förskräckt. Inte riktigt likt mig.
Behöver också något projekt, något mål, och just nu är det rätt tunnsått, förutom barn. :( Behöver verkligen komma ur denna onda cirkel. Om det inte vore för att äggklockan plötsligt tickar väldigt högt åt vilket håll jag än vänder mig.
Har redan fina glöggmuggar. Så jag måste komma på något annat.
Vad har ni andra för mål/projekt? Helst inte renovering då, för vi hittar inget hus som vi vill ha och har råd med. Men annat?
