Svenska invandrartjejer. Behöver råd.

Men att saga att de flesta foraldrar ar glada att se sina barn flytta ut vid 24 ars alder ar ju faktiskt en svensk installning, inte nodvandigtvis en arabisk. Man kan ju knappast generalisera over vad arabiska foraldrar 'borde' gora, tex slappa taget om sina vuxna barn, enbart genom att hanvisa till vad de flesta svenska foraldrar tycker. Familjen har en helt annan innebord i andra kulturer, och det ar verkligen ingen sjalvklarhet att barnen flyttar hemifran innan de gifter sig osv. Alltsa ar det inte 'fel' av foraldrarna att vilja ha kvar henne hemma.
Att mordhota sin dotter ar oacceptabelt. Dock kan ingen av oss veta om det verkligen var ett genuint hot eller bara nagot hon sade (som jag kan saga till min fastman: "jag dodar dig om du gar in med dina smutsiga kangor pa nya mattan" - inte sjutton menar jag det!). Med tanke pa vad som hant med Fadime osv ar det dock lite orovackande.
Sen ar det sjalvklart att man tar med sig sina egna seder och uppfattningar fast man flyttar till ett annat land. Jag bor sjalv i Australien och mina barn kommer troligen att vaxa upp har. Kommer jag darfor att tycka att det ar ok for dem att roka marijuana vid 13 och ta ecstacy vid 15? Nej, sjalvklart inte. Det kommer jag aldrig att tycka. "Borde" jag tycka det for att anpassa mig till den radande kulturen?

Snobben,
Det kan jag visst det! :)

Det jag forsokte saga, som kanske inte framgick klart, ar att alla ar uppvuxna med en viss kultur vars regler framstar som sjalvklara och det ar inte sa himla latt att plotsligt andra pa sitt tankesatt nar man flyttar. Speciellt nar den 'nya' kulturen frontalkrockar med allt man har lart sig att tro pa under hela sin uppvaxt. For mig ar droger oacceptabelt, for andra ar det inte det. Sjalvklart tycker jag att jag har ratt (!), sjalvklart tycker de att de har det...

Jag tror att alla alskar sina barn och onskar dem allt gott. For min del innebar det att jag inte vill att de haller pa med droger, helst inte heller gifter sig med en narkoman, tex.
For nagon annan kan det innebara att de inte vill att dottern gifter sig med nagon fran 'fel' religion, etnisk grupp el. dyl.

Vi ser det som att hon bara vill gifta sig med den hon ar kar i och vara lycklig. Foraldrarna ser det uppenbarligen som en katastrof. Vi kan inte garna bara sitta och saga "vi har ratt, de har fel" - det hjalper val varken henne eller foraldrarna??

Jag har ingen enkel losning pa problemet. Jag tycker att alla ska fa gifta sig med den de alskar. Om det bara vore sa enkelt..?!

Om du missade vad jag forsokte saga forsta gangen hoppas jag du forstar battre nu.

Vanliga halsningar,
Nina

Anonym,
det sager att manniskor ar komplexa varelser med en mangd erfarenheter, filosofier, varderingar hopp och onskemal som ibland kompletterar varandra och ibland blir till synes motsattande. Vi ar inga enkla varelser, vare sig vi ar svenskar eller icke-svenskar - en arabisk foralder blir inte lattare att forsta for att vi drar till med alla vara stereotyper om hur vi tror att araber borde vara, tycka, kanna, vilja...

Jag bodde ett tag i ett av Stockholms invandrartataste omraden och blev forst chockerad nar 'utlanningarna' hade fordomar om varandra! Dvs araberna hade fordomar om asiater, asiater om araber, judar om afrikaner, afrikaner om kambodjaner, osv. Jag hade i min totala ignorans trott att eftersom *jag* varderade dem alla likadant (dvs som icke-svenskar, inte var jag rasist, bara nagot tveksam over att sla mig i slag med nagon av 'dem'...!) sa skulle de automatiskt tillhora samma grupp och inte ha nagra asikter om varandra!

Att pappan har varit gift med en svenska behover ju inte betyda att han automatiskt tycker om alla andra araber (dvs pojkvannens etniska grupp). Men det kanske finns hopp trots allt?

Jag hoppas innerligt att det loser sig for din vaninna pa ett eller annat satt, och jag hoppas hon uppskattar vilken toppenkompis hon har i dig, som bryr sig om henne sa mycket! Kram!