• Future Frau A

    Ni som gift er hemligt

    Jag och sambon har sedan lääänge haft planer på ett bröllop, men det har liksom alltid kommit något i vägen - tjock mage, litet barn...

    Nu känner vi att det är verkligen _dags_, vi vill verkligen gifta oss! Hittills har vi alltid haft planer på ett "traditionellt" bröllop i kyrkan med den "vanliga" middagen med dans osv efteråt. Men nu börjar vi känna att efter 11 år, två barn på 8 och 1½, villa osv så är kanske hela dethär traditionella bröllopet lite... överspelat. För mig känns det som att det ger starka anspelningar på att "nu börjar ert gemensamma liv", men det gemensamma livet har vi ju haft jättelänge! Ett bröllop ändrar ju ingenting i sak för oss, vi har ju sas redan skaffat oss villa-volvo-vovve-livet (minus vovven då, men den saknar vi inte ).

    Så nu har jag överraskat sambon, och mig själv, med att föreslå något _totalt_ annorlunda. vi har nämligen planer på att resa ut i Europa (med barnen) till sommaren, och min tanke är att vi skulle passa på att gifta oss i Prag, där vi varit på semester förut och trivts vansinnigt bra. Världens mest romantiska stad i mitt tycke!

    Men så börjar vi fundera på vad familjen ska säga!?! För tanken spotant var att göra detta hemligt. Sambons föräldrar har gått bort, och hans syskon kan vi nog få att förstå, men den stora stötestenen här är mina föräldrar. Jag är enda barnet, mina föräldrar är rätt traditionella av sig och jag har på känn att de skulle bli rätt besvikna om de blev "snuvade" på denhär dagen. Har någon annan gift sig hemligt och hur hanterade ni ev. besvikna släktingar? Fördelar/nackdelar med att göra så?

  • Svar på tråden Ni som gift er hemligt
  • Fru Studstjej

    Vad roligt att ni ska gifta er =) Stort grattis! Vad spännande det låter..att gifta sig i Prag =)

    Jag gifte mig hemligt. Skickade iväg kort så de kom fram till alla dagen efter, samma dag som vi for iväg på en bröllopsweekend i paris. Hur underbart som helst. Vi kände att det var såhär vi ville ha det. Och då är det ju inte mycket att diskutera tycker jag

    Men när vi kom hem så visade det sig att det var ett himla liv. Mamma och min syster hade väldigt svårt att acceptera detta och var rent ut av förbannade för att vi valde att göra det i hemlighet. Arga mail och utskällningar på telefon blev man mött av samma dag som man kom hem från bröllopsresan. Men min mans familj blev alla väldigt glada, så dom hade vi på vår sida. Men min mamma och syster var en annan historia.

    Jag kan inte direkt påstå att jag var förberedd på att behöva förklara mig. För oss så är det så naturligt att ha rätten att bestämma över sin bröllopsdag. Men för min mamma så är det inte så, visade det sig.

    Det var i oktober som vi gifte oss och jag kan fortfarande känna att stämningen kan bli konstig. Hon vill inte ha bröllopskortet stående framme än. Har försökt prata med henne men hon har svårt för det där...att prata och reda ut saker.

    Med facit i handen så kan jag ärligt talat säga att jag inte hade ändrat på ett dyft! Var och en får göra detta på sitt sätt. Låt inte konservativa föräldrar sätta stopp för sånt.

    Jag kan bara ge er ETT klokt råd, och det är att förbereda er på att förklara varför ni valde att gifta er i hemlighet. När jag blev utskällt av mamma, så blev jag så ställd så jag bara började gråta. Jag hade inte ens tänkt tanken att jag skulle behöva försvara mig! För sin gen mamma...det är ju inte klokt.

    Min mamma är som sagt lite speciell och kan vara väldigt konservativ. Man ska göra si och så och så är det bara. Så jag antar att detta kan vara ett extremfall? Men som sagt, detta var jag INTE förberedd på...så tänk gärna igenom hur ni skulle vilja möta ett sådant beteende.

    Lycka till och berätta hur det går!!

  • Hemlig brud 07

    Men vilken mamma och syster. Att de kan bli arga över en sådan sak. Besvikna över att de inte fick komma, det skulle jag kunan ta/förstå. Men att bli utskälld för det...det är ju hemskt. Ska tänka ut en bra formulerign jag kan ta när frågan kommer.

  • viktualia

    Hemliga bröllop kanske kan följas av sommarfest/grillfest hemma i trädgården...

    En annan variant jag har hört om var en par som gifte sig mig de allra närmaste och sedan skickade kort till alla "andra" med bild och inbjudan till middag hemma hos paret vid valfri tidpunkt. På det sättet fick paret träffa "alla" utan att ha jättebröllop.

    En ytterligare variant är ju att ha vigseln på Arlanda/samma dag som ni ska åka iväg och på så vis kunna ha med de närmaste.

    ...bara några tankar från en som inte alls gifte sig hemligt...

  • Future Frau A

    Tack för svar!

    För att ytterligare komplicera det hela så bor sambons familj inte i Sverige och talar inte svenska, och mina föräldrar talar inte sambons språk. Så ett litet intimt bröllop med bara familjen känns som en riktig katastrof...

    Funderar på att antingen fråga mina föräldrar rent ut om de skulle bli besvikna om vi gifte oss utomlands, alternativt att hinta att vi kanske kommer hem med ett annat efternamn efter semestern.

    En fest för vännerna skulle vi nog gärna ha i efterhand, det känns ändå som betydligt mindre stressigt på det viset. Men att riskera utskällningar av mamma - nej tack! Minns fortfarande med fasa de trätoämnen vi tidigare haft... Vi får fundera vidare helt enkelt.

  • viktualia

    Future Frau A - i ert fall låter det som att "gifta sig på nån ambassad" vore en strålande idé... och är din mamma motsträvig från början kanske det viktigaste inte är att hon är med (och riskerar att tycka en massa) utan att sambon och du blir gifta.

    Bjud sedan in till fest i kärlekens tecken i sommar i er trädgård och gör det utan att krångla!

  • Petra74

    Vi är i samma sits som er! Tillsammans i 12 år och två barn. Tänkte oxå på hemligt bröllop men nu blir det rådhuset med middag på resturang efter och en hotellnatt för oss själva. Med ska vi ha våra föräldrar min sambos två syskon och min allra bästa vän som är som en syster för mig.

Svar på tråden Ni som gift er hemligt