ta intiativ
Hm, kanske en märklig fråga (eller för privat?) men i alla fall... vem i ert förhållande tar oftast intiativ till sex? Och hur? Eller händer det bara, om man säger så, att hångel övergår till "mer"?
Hm, kanske en märklig fråga (eller för privat?) men i alla fall... vem i ert förhållande tar oftast intiativ till sex? Och hur? Eller händer det bara, om man säger så, att hångel övergår till "mer"?
Det varierar måste jag säga, ibland han - ibland jag - ibland bara blir det.
I mina relationer har det alltid varit "all of the above"! :D
Hur? Tja, det varierar också, ibland grottmannafasoner, typ in i sovrummet kvinna ( eller man), ibland lite kel och mys som övergår till sex, ibland en rak fråga, ska vi??? Ibland flirt och eller sms-förspel hela dagen.
Hur? Man säger och/eller visar.. ;)
Hos oss är det båda, men lite oftare jag. Ofta börjar det nog med att någon av oss säger att den är lite k-t. Så efter det blir det hångel som leder till mer, eller så har man något förslag, typ kan inte du massera mig.
Oftast är det jag och vi brukar ha ganska intensiva förspel och de inleds direkt när båda är "på".
Efter att de senaste 7 åren varit den enda som tagit initiativ hemma har min självkänsla hamnat på noll. Att ständigt behöva höra: Inte nu -trött. inte idag jag är deppig. Inte nu barnen kan vakna. Inte nu jag är orolig för barnen. Inte nu jag är hungrig. Inte nu jag är...
Ja, alla svar som finns har jag hört..
Det har gjort att jag idag skiter i att ta initiativ helt och hållet. Det gör mig ingen för om vi någon gång skulle råka ha seks så är det hlet värdelöst för mig ändå. Eftersom hon inte är det minsta engagerad i hur jag har det ändå. Jag kan ge henne timslånga förspel om hon så vill eller en snabbis utan förspel som hon brukar gilla. Men om min njutnign ägnas inte en tanke. bästa fall kan man få höra ett "du då?" efter att hon haft en stormliknande orgasm.
Me ja e inte bitter... :) orkar bara inte göra slut pga av sexlivet.
Mm... jag har det nog lite som Micke, det är i princip bara jag som tar initiativ och allt som oftast blir avvisad. Så i perioder känner jag "Näe, nu skiter jag i det här", men sen efter ett par veckor blir man ju sugen igen.
Sedan så behöver jag aldrig känna mig oattraktiv, för jag får ruskigt mycket bekräftelse och komplimanger av sambon, han bara älskar att se på mig och ta på mig. Det är inte alls kul att hålla på och tjafsa om sex, så jag får nog ta att han har en lägre sexdrift.
Det varierar hur mycket som helst. I går var det jag som tog initiativet...
Hos oss varierar det precis som hos de flesta av er andra. Men jag har lägre sexdrift än min sambo. Det tycker jag kan vara otroligt frustrerande och jobbigt att inte vara sugen lika ofta som honom, för då känns det som om allt styrs utav mig på något vis ändå.
Hos oss är det nog mest jag.. Fast dock aldrig utan att bli avspisad.. Jag försökte sexstrejka ett tag, det ledde till att vi iaf diskuterade saken och jag fick veta varför det är som det är med initiativtagandet.. Sen förstod jag att jag inte alltid hade fattat att det var ett sexinitiativ, jag har bara trott det var en kram.. :-P
Kan tycka att jag tar intitativ för sällan, antagligen för att jag inte vill bli "avspisad" eller att han ska känna att han ´måste´ställa upp. Men igår togs det intiativ och det blev väldigt trevligt.
Bad honom lägga sig på rygg och koppla av ett tag & det uppskattades.
Hos oss är det också mest jag.. lite trist måste jag säga.. men det är inte lätt att ändra en person heller.
Fast jag håller med om det där med att man på något sätt "tappar" något inom sig själv om det enbart är en själv..
Ja det måste jag oxå hålla med om! :(
I mitt förra förhållandet så tror jag att jag skämde bort honom lite... Så det blev liksom mest min grej att hitta på nya saker, att genomföra dom osv... Kändes som att jag alltid gjorde allt "jobb" och aldrig fick särskilt mycket tillbaka. Det blev svårare och svårare att finna inspirationen kan jag ju säga... :( Fast man ska väl inte klaga, utöver det så var det ju perfekt!..