Tips till pojkvän som har hyperupptagen flickvän!

Jag är särbo med min man sen drygt 2 år pga mitt jobb och vi ses alltså rätt sporadiskt - bor på varsin sida av Europa och har en gratis flygresa i kvartalet. Sen kan vi ofta ses oftare än så, men att det går 2 månader mellan gångerna är inte ovanligt.

Jag tycker ni gör mycket rätt - som t ex att använda nätets möjligheter att ha tät vardagskontakt - det är superviktigt att inte förlora den!

En annan sak vi lärde oss rätt fort och som ni kanske borde försöka ta till er mer av är att ha gemensamma förväntningar på vad som går att hinna med på den tid n i ses. Det betyder både att du får säga att "denna gång vill jag gärna att vi hinner umgås mer med varann" och att hon får säga "den här helgen är du jättevälkommen, men jag har en viktig deadline på måndan och det kommer att ta mycket tid". Om vi försökte göra allt vi båda ville varje gång vi ses skulle vi aldrig hinna med nånting alls och vi skulle båda konstant känna oss otillfredsställda och osedda (vi är nog fö båda unegfär lika uppslukade i våra respektive professionella liv och sociala kontakter det medför, föreningsengagaemnag etc som din flickvän). Så nu efter ett tag funkar det mer automatiskt så men i början fick vi verkligen prata tydligt i förväg om vad vi ville ha ut av tillfällena när vi sågs. Kanske det kan vara nåt för er?

Distansförhållanden kräver mycket tillit och otroligt mycket kommunikation!

Lycka till och fråga på om du vill, jag svarar gärna så gott jag kan utifrån vår erfarenhet.

Jag kan tillägga att jag beundrar och respekterar min man otroligt mycket för att han ställe rupp på de betingelser som mitt jobb ställer på mig. Den här lösningen gör också att inte en av oss betalar det priset i professionella termer som krävande yrkeskarriärer sör den ena i ett par ofta gör. Men priset blir såklart högre, eftersom det är privat - men vi betalar båda på det då vi båda offrar varandras närvaro i vardagen. Det funkar sålänge vi inte har barn, räknar vi med.

Sen så har folk i vår närhet nog accepterat att vi gör det här valet, men ofta ofta får vi kommentarer från mer eller mindre avlägsna personer som ifrågasätter det på olika sätt.

JO, och ses man ofta så gör det ju inte så mycket om man inte hinner allt samtidigt eller det blir lite tokigt ibland. Men vi lärde oss, efetr några gånger när vi ville för mycket och båda var besvika på det vi itne gjort istället för glada åt den tid vi hade haft, att stämma av förväntningar tydligare med varandra.

Prova - och prata med henne! Om du känner dig åsidosatt men inte säger det så är det ju inte lätt för henne att ändra på det heller! Och hon kanske tänker att "det är ju bara för en kort period" men det kan ju inte du veta heller utan att ni pratar om det.