Det är jag också... Det är ju ingen nöjesresa direkt, fast det är rätt skönt min mor står för alla kostnader. Hon tycker det är skönt att vi följer med, speciellt min m2b. Ibland känns det som att det kvittar om JAG följer med bara han gör det.
Som tur var får jag så otroligt mycket från hans mamma. Hon är, till skillnad från min mamma, nästan alltid positiv. Får så mycket komplimanger för mitt utseende, för mitt sätt. Ibland är det nästan som att ha min adoptivmormor tillbaka igen, hon var min största supporter.
Min bio-mormor, hon som dog nu. Henne tyckte jag om för första gången för ett halvår sedan. Innan dess tyckte jag bara att hon var jobbig. Jag bodde hos släkten en månad när jag var 11 år, för mina föräldrar skilldes. Det är först det senaste året som såren kändes läkta, för det var en otroligt tuff månad. Det dröjde 15 år innan jag åkte tillbaka igen.