2008 Sommarbröllop - Originalen tuffar vidare

det var till drömbrud då

Vidalila,
Gråter jag med.

åhh det är ju bara så himla frukantsvärt!!!!!!

Ja, usch!
Och här sitter jag och "beklagar" mig över att det kanske varken blir bebis eller bröllop nästa år medans andra får gå igenom sån sorg.
Fasen, huvudsaken är väl att man älskar varandra och har det bra. Allt kommer vartefter. Förstår inte varför jag velat stressa så mycket förut. (Verkar vakna upp ur min dimma)

alla människor har sina problem, små eller stora. Det går inte att säga vad som är värst eller vem det är mest synd om utan det handlar om hur problemen upplevs. låter lite konstigt, men förstår du? *skickar en upplyftande kram*

Vidalila,
Jag förstår dig precis. Tack för den upplyftande kramen, precis vad jag behövde

Dock börjar jag verkligen inse saker och ting. Varför stressa? Jag menar, det är ju inte så att vi kommer göra slut om vi inte börjar planera bröllop eller startar bebisverkstan.

Vi har haft distansförhållande sen vi träffades. I höst kommer vi förhoppningsvis bli sambos på riktigt. Det som skrämde mig var när sambon sa att vi kanske kommer tröttna på varandra, det är ju ingen som vet.
Men det jag känner nu är att jag aldrig någonsin vill förlora honom! *Tårar rinner igen* Detta kommer troligtvis inte ändras, snarare tvärtom att jag kommer älska honom ännu mer sen.

Förstår ni mitt svammel?

förstår precis! been there i två år med 40 mil emellan. Vi sa också att "tänk om vi tröttnar" svaret på den frågan är: det kommer ups and downs, men VILL MAN TRÖTTNA? eller är man villig att jobba lite också? i ett distansförhållande är det mycket danser på rosor eftersom man slipper vardagsbekymmerna om städ och disk etc. och det kan bli en liten omställning när man blir sambos. Viktigt är att prata, det gör vi fortfarande; hur känns det nu? är det nåt du vill ändra på? grejerna kan röra att nån vill ha mer fritid, mer space eller mer närhet etc. huvudsaken är att man inte sticker huvudet i sanden utan vågar bli arg och visa sina känslor!

Vidalila,
Du har så rätt så!
Jag kommer kämpa för denna man!
Han sa att han vill gifta sig med mig och skaffa barn tillsammans med mig.
Så varför kan jag inte bara vara nöjd nu?

Jag har beställt en kärleksbok som jag har fyllt i. Han ska få den när vi är på semester i Alperna. Vill nästan ge den till honom nu.

Åhh..vad jag svamlar. Är glad över att du orkar läsa.

nej, ge honom inte den nu, samla lite :) jag samlar på biobiljetter, kvitton från mysiga grejer, småsaker som han inte vet om. sen visar jag dom för honom sen och då blir han helt rörd...ett ex. är att jag sparade lite konfettihjärtan från balen vi va på i vintras, och sen visade jag dom för honom i förra veckan...*åhhh... du är så blödig och söt sa han*

Nä, han ska inte få den än.
I mars ska det bli. Då även vår förlovning var tänkt, men sambon kunde ju inte hålla sig

Jag har fixat papperskort av våra digitala foton. Som jag ska sätta in i boken.
På en sida står det t.ex. En kärleksförklaring och under det ska jag sätta ett foto på våra förlovningsringar. Vad tycks om det?