Stroke vid 32 års ålder!
Hej!
Jag är inte ute efter att vara värre än dig nu när jag skriver följande. Det är så att min smbo o blivande make också är sjuk. Han fick tidigare cancer och vi trodde att det skulle vara över. Vi köpte hus och han friade så vi började planera vårt bröllop. Nu fick han tillbaka det nyligen. Det är jättejobbigt, förstår att ni också har det jättejobbigt. Jag frågade honom hur han kände det med bröllopet. Han ville fortfarande planera och tänka framåt, så det gör vi. Vad jag vill säga med detta är, att det är en morot och ett sätt att tänka framåt, vi ska banne mig klara detta. Naturligtvis inte enbart för att gifta oss utan för att vi vill leva tillsammans. Vi vet inte heller hur det ska gå. Han får behandling nu och jag stöttar honom så gott jag kan. I dag blir så många sjuka, men de botar också väldigt många människor. Vi kan inte vänta på att den ena ska bli frosk, då kanske det är den andras tur...Vi plaerar lite i taget, när jag märker att han inte mår bra psykiskt, då pratar inte jag om bröllopet, utan jag låter honom komma med idéer när han orkar. I bland är det stiltje o i bland händer jättemycket. Vi tar en dag i sänder och njuter av varandras sällskap. Det llåter kanske lite enkelt, men det är det verkligegn inte. Första dagarna när vi fick svaret, stod hela världen still, ett svart hål och jag mådde illa. Allt rasade samman. Nu när vi fått prata m läkare o det ser ut som det går åt rätt håll, känns det något bättre. Just nu har jag gråtit färdigt. Vi har bytt ut oro mot fakta/information o då blir det oftast lite bättre. Nu börjar jag bli långrandig. Men min slutsats eller snarare råd är nog att kanske fortsätta planera ert bröllop, fast kanske skjuta lite på det, vad tror du? Kramiz från en som förstår, suck