Majbrudar 2007, ny tråd (nr 4)

Johans2B: Du har mail!

Ja, min familj märker verkligen skillnad. Vi är ju utbrända båda två så minsta lilla nedstämdhet tas på största allvar här i huset och vi pratar massor om hur vi mår. Det känns riktigt skönt.

Johans2B: Det är bara kul att kunna hjälpa till, skönt att man slipper dubbelarbeta med allt.

Slottet: Ledsen att jag inte svarade tidigare, har barn som inte vill sova. Förstår hur viktigt det är för dig!

Jag har inget emot att dela med mig, om jag kan hjälpa någon att bromsa i tid är det värt varenda bokstav jag skriver.

Jag har tidigare jobbat på en IT-avdelning på ett större företag i Stockholm som testledare och supportansvarig. Med andra ord har jag haft väldigt många bollar i luften, alltid försökt hjälpa till, haft massor med folk som dragit i mig från alla håll, försökt planera i förväg och samtidigt analysera det förflutna. Företaget har de senaste åren börjat med en större jakt på prestationer och alla ska ha sina mål, som självklart ska uppfyllas OCH överträffas för att man ska få en klapp på axeln och kanske lite bonus. För en högpresterande tjej är det ingen hit, det är som att sätta en alkoholist i ett systembolag...

Samtidigt som jag fick fler och fler saker att göra på jobbet så skiljde jag mig från min förra man (mitt val), flyttade med mina två tjejer (2,5 och 4 år) till egen lägenhet och försökte få ihop jobb och dagistider. Jag reste ca 4 timmar per dag t o r, gick upp 5.15 och var hemma 18.00. När jag träffade min nuvarande sambo bestämde vi oss snabbt för att bygga nytt hus, så när jag inte var småbarnsmamma eller yrkeskvinna så planerade jag bygget och alla detaljer kring det. Varför ska man göra en sak i taget?

När jag hade flyttat ihop med min sambo och fått huvudansvaret för våra barn (dvs mina) så började jag landa, och då kraschade jag. Först fick jag sömnproblem, kunde inte sova på nätterna utan låg alltid och funderade på allt jag glömt. Sedan kunde jag inte komma ihåg saker, jag började sluddra på ord och vända ord baklänges eller glömma dem helt. Det blev en massa "mojäng" och "greja" istället för t ex sko och mössa. Inte lätt för barnen att förstå mig!

Droppen kom när jag fick början till magsår, jag hade konstant halsbränna och ont i magen och tvingades därför vara hemma en vecka. Veckan blev två, sedan blev det en månad och nu har jag varit hemma över ett år. Fortfarande känner jag mig absolut inte bra nog för att ta ett jobb, jag klarar ett möte eller två i veckan men sedan är det vila som gäller. Med möten menar jag då t ex läkarbesök eller att handla på Ica. Försöker jag lägga på mer saker på mig så blir det tvärnit, då tappar jag minnet igen och tappar orden, ilskan rinner till och maktlösheten över att vilja men inte orka.

Mitt enda råd till dig är att dra ner medan tid är!! Du har alla varningssignaler, bara att du själv känner att det är för mycket är skäl nog att slå till bromsen!

Försök säga nej till något även om det är hypersvårt (jag vet, har fortfarande inte lärt mig det...). Om det inte funkar, ta ledigt en vecka. Sjukskriv dig om du inte har semester nog. Det har du rätt till och du är värd det. Ditt jobb finns kvar, och om företaget kraschar medan du är borta så har du ett jätteläge på ökad lön och bättre arbetsvillkor när du kommer tillbaka!

Prata med din sambo och boka bort släktbesök och annat som kan lägga sten på börda. Se till att ha rena helger.

Jag vet att jag har gått upp för mycket i varv om jag inte klarar att sitta still i soffan och göra ingenting i en halvtimme. En halvtimme om dagen är jag faktiskt värd att bara sitta på, att låta tankarna fara. Man ska inte läsa eller titta på tv eller lyssna på musik, man ska bara vara.

Nu blev detta jättelångt men jag vill så gärna hjälpa dig om jag kan. Vill du så maila mig på skogstigern@yahoo.se så kan vi prata mer!

STOR KRAM till dig, du är värd massor!!

Johans2B: Kul att det gick bra! Så det är du som håller i taktpinnen?

Till alla, ursäkta för mitt långa inlägg. Jag vill så gärna hjälpa (och varför var jag utbränd nu igen..? ).

Johans2B: Jaså, är du också fotbollsänka ikväll?

Du hade tur som hade möjlighet att se tecknen i tid och det var jätteskönt att du kunde bryta trenden! Kram till dig!

Det ironiska är att jag trodde jag hade stenkoll på att inte jobba för mycket och engagera mig för mycket i allt. Jag blir fortfarande paff när jag tänker efter att jag inte såg tecknen tidigare! Egentligen, vilken övermänniska kan göra allt och ändå må bra??

Idag börjar jag lära mig balansera, men det är svårt. Jag snubblar ofta fortfarande. Tack och lov har jag en underbar sambo som stöttar mig till hundra procent, utan honom hade jag varit värre däran idag!

Bens wife: WOW, kanonfin klänning!!!

Mrs K: Ajajaj, stackars dig! Förstår så väl att du vill visa framfötterna på nya jobbet! Hur är din nya chef? Verkar som en förstående person om denne skickade hem dig!

Snälla, försök att inte jobba för mycket. Ta en dag denna vecka och gå hem i tid. Bara en, bara så att du får vila. Du behöver det!

(Jag klarar mig fortfarande inte utan magsårsmedicinen tyvärr...)

Johans2B: Här har man tur, guben är datakille så vi har varsin dator här hemma. T o m barnen (5 och 7 år)...

Nu ska jag inte stjäla tråden med vägg-snack mer, det är dags att gå och försöka sova. Äldsta tjejen kommer snart att ta sin nattpromenad till toan (hon sover, ser kanonrolig ut!).

En jättekram till er alla, ta hand om er och jobba inte för mycket. Ni är bara en människa även om ni så gärna vill klona er!! Vill någon prata mer så finns jag antingen på mailen imorgon eller så hörs vi här, jag är hemma...

Suss gott!

Bens wife: Scala rockar!!