min fästmans humör

ingen??

han får hjälp ibland av sina föräldrar, men så fort något går mot honom, eller han blir stressad och blir störd så flippar han ur... blir nästan rädd ibland... jag vet att han inte skulle göra mej illa med våld, men jag blir sårad ändå... jag vill att det ska funka, han är mitt allt, det har vart mkt på sistone, vi flyttade ihop för 2 månaders sedan, och det tog mkt tid från hans jobb, så nu ligger han efter och jobbar från 5 på morgoen till 10 på kvällen ibland...
jag vill stötta honom, men han säger att ja bara gnäller... de kanske ja gör ibland... jag tycker han är otacksam, men han säger att det inte handlar om det, när han börjat med en jobb grej, måste han slutföra den säger han..
han säger att han ät tacksam, men att jag måste förstå honom, i hans pressade sits...
vi har pratat men kommer ingen vart... ja är bara så arg och sur sen igår kväll!

efter jag ropat 5 ggr att han ska komma för maten är klar blev han förbannad. men vad ska ja göra då??
jag sa att det känns som han ska slå mej när han blir så arg. men de säger han att han aldrig skulle...
men han har sparkat sönder min stereo när musiken störde hans jobb... kastat en sked på väggen så den gick sönder..

jag vet inte vad ja ska göra, jag kanske borde hjälpa honom mer med företaget. men jag orkar inte jobba 6 timmar varje dag på mitt jobb, sedan sköta huset och trädgården och allt, å även hans företag....borde jag orka det?? : (

vi vill ju lösa det här, men jag vet inte hur... killen planerar att anställa till hösten, men han kommer nog alltid ha ett stressigt humör... mer eller mindre iaf...

han borde kanske de : (

tror han håller på bli utbränd.
han bara jobbar o jobbar....
har precis pratat, han har bett om ursäkt och lovar att försöka tackla sitt humör, han ska anställa till hösten och ska skärpa sej,
det är en intensiv peridod för honom på vår/sommar, hur kan man få hjälp med sitt humör? han blev så arg när jag inte ville lyssna på honom, det var då han gick mot mej för att jag skulle se på han å lyssna, jag vill ha barn med honom och gifta mej och allt, han är inte så här varje dag, nån gång i månaden blir de så här... att han blir arg... stressad....

jag sa till honom att skärper du dej inte så orkar jag inte mer,,, då började han förstå allvaret, och så... nu ska han ut och fiska lite med en vän, första ledigheten på flera veckor... ja vill inte att han ska må så och va pressad.. ja sa att han borde kanske fundera på att byta jobb, men de kan han inte, han har byggt upp företaget i snart 4 år. det går skit bra... men det är för mkt ibland,,, håller hoppet till hösten, att nån han kan anställa kan hjälpa till att underlätta

det är pressande att ha företag, ibland undrar man om de är värt allt slit!

ush jag är mörkrädd också, han lovade att aldrig mer gå ut på kvällen/natten utan att säga vad han är, jag låg och mådde illa och kallsvettades för jag är mörkrädd, och vi bor vid en skog...

sen är det jobbogt då han går till sina föräldrar när vi har bråkat... då frågar dom varför inte jag är med, då säger han säkert att jag är grinig och dom tykcer väl då att ja är världens sur puppa, borde jag säga till dom hur deras son är??? eller ska ja hålla dom borta från vårt förhållande??hur ska man göra??

som när han är stressad så går det ut över mej och jag får dåligt samvete för att jag tjatat om något, fast ja vet att ja inte gjort fel,,,

jag har ingen att gå till när vi har bråkat, då sitter ja ensam i huset, för hans familj och vänner bor i denna staden, mina bor i en annan : (

ibland känner jag att jag ska testa att sluta städa, laga mat, tvätta mm så att han ser hur mkt jag gör, liksom strejka, haha ,men vill ju inte ha ett sketet hem....

han sa när vi pratade "tycker du ja borde söka hjälp för mitt humör" ja, jag tror det, om du inte skärper dig..

sen är de väll oansvarigt att åka i väg på kvällen/nattn utan att säga vart man ska??

ibland vill ja också rymma ut, men ja har ingen att rymma till : (

ibland funderar ja på att sluta laga mat, ge kärlek, ha sex, sluta ta hand om hemmet mm, men de funkar väll inte ....

jo han står för det, och skäms som en hund, och bad verkligen om ursäkt...

jo ja vet.. han säger att han själv blir skrämd, av sej själv,
han sa att han förstår att jag blir skrämd
men att ja måste förstå att han aldrig skulle slå mej
men att han blir förbannad och gör sönder saker, det har han gjort, han skäms för det med... men det är som han måste få ut all stress genom att skrika och göra sönder saker,,,
tack ni som skriver.
behövde verkligen prata av mej