min fästmans humör

Hej där.

Jag tycker hela situationen låter sjukt läskig.
Din sambo har, genom att ta sig friheten att ta tag i dig på det sättet och bete sig hotfullt, redan gått långt, långt över gränsen till det acceptabla!
Jag måste tyvärr instämma med Miss Cee m fl när de talar om klassiska upprinnelser till misshandelsförhållanden, och jag instämmer även -å det bestämdaste- i talet om varningsklockor.

Jo, de dånar riktigt rejält hemma hos er.

Det spelar ingen roll att han är egen företagare hit eller dit; det KRYLLAR av egna företagare som aldrig skulle komma på tanken att slita tag i sin partner eller med flit utsätta henne för något de vet med sig att skrämmer henne till vanvett (som när han lämnar dig ensam i huset när det är mörkt, trots din uttalade mörkrädsla).

Jag kan förstå att du rusar till hans försvar när hans beteende möts av kritik här (ändå anser jag att de svar du fått varit milda); det är ganska typiskt att tjejer som lever med killar som på olika sätt trycker ned dem, omgående ställer upp som Förste Försvarare åt den som mosar deras självförtroende.

Detta raserande av ert gemensamma hem, samt DINA saker, bör ses som en tydlig signal om att det verkligen inte står riktigt till med din kille.
Det finns inte mycket du kan göra för att mildra detta vansinnesbeteende; allt snack om att det blir bättre om DU bara gör si eller så, hit eller dit, är just bara - SNACK.
DU kan inte ändra på HANS psyke.

Hans beteende får han sjäv ta ansvar för (och i det ansvaret ingår att uppsöka den hjälp han så väl behöver).

Förresten, vems idé var det att ni skulle bo på ett ställe där du är helt strandsatt på familj och kompisar?
Och där han har sitt sociala nätverk intakt?

Du verkar redan ha noterat att du är ganska avskuren från omvärlden.
Även detta något att se med vaksamhet på. En ensam kvinna är lätt att måla in i ett hörn...