Lady o Lufsen?

Skäms inte! Det är inget att förebrå sig för!

Hur mår din mamma- behövs du/ni på sjukhuset?

Hon är hemma fortfarande, det har gått bra så länge. Fast hon har spridd bröstcancer. Men nu har hon börjat få ont, fick jag just veta, och får starka smärtor vid vissa rörelser.
Det är inte kris, men jag vet ju att det blir väl sannolikt inte bättre, bara sämre, och det är början på en hemskhet jag inte ens vill tänka på

Hej, The Bride! Tråkigt att höra ngt sånt. Hoppas ni kan forsätta som planerat o det blir bättre för din mamma.

jag tror din mamma vill att du ska ha möhippan. Tror inte det är sjukdomen som gör en mest sjuk/ont. Det är oron, smärtan och allt annat som drabbar ens nära och kära när ngt sånt händer en själv. Hoppas du förstår vad jag menar.

Finns det chans att hon klarar det här eller har den spritt sig till organ som inte är operabla?

..så jag är så ledsen nu.
Och hippan imorgon som jag sett så fram emot. Känns som något dumt barbiespex inför livets realiteter,

Det har metastaserat till lever, skelett, hon har haft hjärnmetastaser men dom strålade dom bort. Nu får hon inte mer strålning, hon har fått sin maxdos. Så allt som händer nu, det blir bara palliativ behandling

Jag har ju haft 5 år att vänja mig vid att hon är sjuk med spridd cancer. Men det hjälper inte när det händer något, man blir såå rädd och jag vet inte hur jag ska klara mig utan henne och smatidigt är jag så kass på att vara den perfekta dottern vilket min syster är lysande på. den enda rollen som fins kvar för mig är liksom den yngsta, lite jobbiga..

Åh...jag skulle vilja ge dig en riktigt varm kram just nu men kan bara skicka över en här...

Min mamma dog för dryga tretton år sedan och min pappa är nu jättesjuk...

Jag känner igen alla dessa malande tankar och lama försök till att psykiskt förbereda sig- eller försöka förbereda sig, i alla fall...

Jag tror också att din mamma vill att du ska ha din möhippa och hinna gifta dig...och min övertygelse är att ni båda kommer att må så himla mycket bättre om ni pratar och gråter tillsammans över detta!
Du är orolig för henne och hon är lika orolig över dig- det lovar jag...

vår förbannnelse gav mig en sån god känsla! Sen ringde pappa en timme efteråt och bara pladask..

Hur är det med din pappa?