vilken pappa ska man välja??

Det låter i mina öron som du redan gjort ditt val. Din pappa är den som för dig till altaret. Din biologiska pappa går miste om en av de största dagarna i ditt liv och kommer ångra sig hela livet om han inte kommer, medan du kommer ångra om du låter honom föra dig till altaret.

En utväg kan vara att säga att kyrkan/prästen sagt nej till att pappan ger bort dottern eftersom det är på tapeten nu.

Gör det som känns bäst för dig. Man kan inte pleasa alla jämt.
Har en styvmor som jag bjuder, inte för att jag vill men känner att jag måste. Kommer placera henne så långt bort från mig som möjligt då min mamma betyder oerhört mycket för mig. Fick sådana skuldkänslor innan jag bestämde mig för att bjuda henne. Nu känns det bättre. Så gör det som käns bäst helt enkelt. Du bjuder både din styvpappa och din biologiska pappa, sen är det upp till dom tycker jag. Din biologiska pappa kanske kommer på bättre tankar och kanske inser att din styvpappa ska vara den som ska föra dig till altaret. Ibland kan det vara svårt för "vuxna" att komma till insikt vad som är rätt eller fel.

Varför inte båda!? De finns ju båda i ditt liv- även om jag förstår, då jag har samma situation, att din styvfar har varit mer som din riktiga pappa.
Men jag skulle definitivt kunna tänka mig att gå in med båda om jag skulle ha ett sånt arrangemang. Men tycker även att du ska göra klart för din pappa att du inte gillar känslomässig utpressning.

Jag fick tipset av min kusin att at båda...men det känns fel. Min styvfar blir det eller ingen alls. Vet bara inte hur jag ska kunna stå för mitt val. Det lär ju inte vara så kul att få höra bittra komentarer restern av livet från min "riktiga" pappa. Det är väl mest det jag oroar mig för... Han är rätt duktig på sånt!
tack för era tips, de uppskattas! min blivande hotar att ta med min storebror och skälla på pappa och få honom att gilla situationen, men det känns inte alls bra så det alternativet väljer jag helt bort =)
Jag får nog skippa den delen av vigseln...hur jag än vänder mig så har jag ju rumpan bak...

Om du absolut vill att din blivande ska vänta vid altaret så kan du ju gå in ensam oxå. Du måste inte ha någon som överlämnar dig.

smart, det tänkte jag inte ens på...

Jag förstår inte riktigt det där med att pappan ska lämna över en till mannen. Vad betyder det egentligen? för vem är det viktigt? Är det viktigt för dig så tycker jag du ska ta den pappa som betyder mest för dig. kans du lika gärna skippa överlåtelsen så skippa den helt. Dessutomkan du ju prata med båda fäde och säga som det är. De är vixna och kan nog hantera detta. Din biologiskefar får helt enkelt skylla sig själv. man kan ju inte hota sin dotter genoma tt inte komma. Helst inte i Sverige där överlämning inte ens är sed.

Lycka till i ditt val.

Ojojoj jag har EXAKT samma problem. Min underbara styvpappa som har varit den enda riktiga pappan för mig sedan jag var 4 och sen har vi min biologiska pappa som bara är... pappa alltså på papper... Har aldrig lyft ett finger, knappt betalat underhåll.. Men vill räknas som om han vore den bästa pappan i hela världen.. MYCKET har hänt under alla år!! Kan inte få plats med allt!

Min lösning:

Min bio pappa är INTE ens välkommen, jag fick nog i somras och sa upp kontakten, man kan säga att bollen ligger hos honom. Detta var innan jag blev en fästmö! Jag har inte ens ringt till honom och talat om att vi har förlovat oss men det har han hört från andra håll. Jag har tröttnat!!!!!!!

Min styvpappa som alltid har funnits, ställt upp och tagit hand om mig som hans egen ska få föra mig till min m2b. Jag tänkte precis som du först.. Jag kom fram till att om min biopappa ska komma så får han acceptera att jag blir "ledd" av min styvpappa annars kan han stanna hemma!

Gör det DU vill!!! Jag är så trött på att jag alltid ska rätta mig efter min biopappa så nu tröttnade jag. Känner du som jag så slå näven i bordet du med, det känns sååååå skönt att äntligen ha vågat säga ifrån!
Lycka till!!!

Gör din dröm sann!!!

Ett litet tillägg...

Att jag vill bli ledd av min styvpappa är för att visa hur viktig han verkigen är i mitt liv. Han blev jätteglad och jag vill att han ska få göra det som en gest från mig. Han har ju faktiskt aldrig BEHÖVT eller varit tvungen att göra allt som han har gjort för mig och jag är så tacksam att han finns!!
Jag gifter mig inte i kyrkan och struntar i allt snack om att bli överlämnad eller inte.
Det handlar om något helt annat för mig!