Sista året! Sommarbröllop 2008 tuffar vidare.

Oj! Vilken uppsats

Vad jobbigt det är med alla svärföräldrar, syskon och andra familjemedlemmar. Strul överallt tycker jag! Även här ibland som ni vet...

Pumpkin: Bra, försök fortsätta med det. Men jag tycker ändå du ska låta honom veta att du är besviken på honom och att han inte bara kan köra över dig så.

Hedebris: Vad har hänt med din sambos bror då? Om man får fråga...

Vad jobbigt det är med alla svärföräldrar, syskon och andra familjemedlemmar. Strul överallt tycker jag! Även här ibland som ni vet...

Pumpkin: Bra, försök fortsätta med det. Men jag tycker ändå du ska låta honom veta att du är besviken på honom och att han inte bara kan köra över dig så.

Hedebris: Vad har hänt med din sambos bror då? Om man får fråga...

Pumpkin: Precis... det är ju inte alltid säkert. Min förstår inte allt kan jag då lova er!!
Blev lite besviken idag faktiskt... Har fått så mkt blommor o presenter o dylikt av allt och alla så jag tänkta att min sambo kanske ha något med sig hem ikväll... ngt litet bara. Inget, inte ett dugg! Inte en blomma, ett kort lr något! Vet jag kanske är skittöntig men jag blev faktiskt lite besviken....

Pumpkin: Precis så är det! För hela kvällen igår tjatade han mig helt slut i huvudet om hur fantastisk jag är och att han är sååå stolt över min prestation, så visst. Men ändå... ett litet uns av besvikelse faktiskt. Töntiga jag Vet ju bara själv vad jag hade gjort om det varit tvärtom.

Så... vad gör svärföräldrarna nu då? Är du inte lite för osocial nu när du sitter vid datorn? *ironisk*

Pumpkin: Haha, så bra då! Du får försöka se fram emot i morgon kväll då. Lugn och ro, förhoppningsvis!

Annars då... några nyheter gällande bröllopsplaneringen?

Sov gott Pumpkin, jag är också på väg mot sängen. Helgen har satt sina spår och så tidsomställningen på det... usch!
Lycka till på jobbet i morgon, så gott det går...

Natti natti tjejer!

Här var det lugnt...

Anja: Shit vilken "resa"!! Jag och min blivande har inte haft det helt okomplicerat heller kan jag säga, då kanske inte riktigt i närheten av er, men fy vad jobbigt det är när man är i det.

Jag och Andreas har alltid haft förmågan att träffas vi "fel tidpunkter" i livet. Han var min stora kärlek när jag gick på mellanstadiet *haha* så nog har det pågått länge... På högstadiet var det också en liten "fling" men han tyckte det var jobbigt att jag var så ung. Sen flörtade vi oss igenom gymnasiet (jag hade pojkvän o han flickvän)
Efter min student såg jag honom inte på länge länge länge. Hörde en hel del om honom då min bror o han hade endel jobb ihop. Han frågade tydligen ofta efter mig *nöjd*

Jag flyttade till Värmland med min dåvarande sambo, vi bodde där några år. Flyttade hem för jag skulle plugga. Jag träffar Andreas på krogen en kväll och vi blir oskiljaktliga. Pratar hela kvälln. Träffas på krogen igen, igen och igen... hela hösten. Juldagen "hettar" det till lite mer, smsen börjar tätna. Vi kunde inte låta bli varandra.
Jag hade dock sambo och han hade något med en tjej som var på långresa i Chile.
Bröt upp med min sambo och Andreas o jag börjar träffas endel. Så börjar det jobbiga: Vi träffas på krogen på helgerna, sover ihop lördagsnatten för att sedan på måndagen få ångest och bestämma att vi inte ska ses mer. Han ville vänta på henne i Chile och jag visste inte vad jag ville med mitt ex. Dock blev det så VARJE jäkla lördagskväll i 4 månader. Jag var helt knäckt. Försökte med mitt ex, men nej... det var Andreas jag ville ha. Han försökte med tjejen som kom hem från resan och tillslut... vid samma tidpunkt (för en gång skull) så insåg vi båda två att vi inte kunde vara utan varandra. Hur gärna vi än försökte!

Det är så roligt för så många vänner o bekanta har sagt i efterhand att typ "Synd att ni två insåg sist av alla att ni var menade för varandra" eller "Det där visste vi för flera år sen..." Ingen blev överraskad!

Så här sitter man nu o planerar bröllop med sin stora kärlek från mellanstadiet haha!! Underbart är det iaf, han är äntligen min!!

Ojoj vilken uppsats, men Anja inspirerade mig.

Pumpkin: Haha du ska vara glad för det tycker jag!!
Men ingen kan ju säga att Andreas och jag verkligen inte har försökt att vara ifrån varandra, men det var omöjligt. Vi körde lite tvärtom där, man brukar ju försöka leva ihop medans vi försökte leva utan varandra... men nej. Lönlöst! Så det är rätt skönt, vi vet hur gärna vi vil vara med varandra.

Idag fick jag lite kort från brudklädslar jag gjorde nu i sommar. Attans vad sugen man blir! Ser så härligt ut, o lite stolt blir jag allt när man ser hur fina dem blev.

Mmm... visst, superromatiskt! *ler ironiskt* Dock inte så himla glamouröst när man lever mitt uppe i det tyvärr... men men, jag är glad att han är min nu!

Dags för sängen, jag är helt slut!
Natti natti!