Pumpkin: Nej... inte så. Jag vet inte, jag bara känner mig ledsen, tom och ensam. Som om luften gick ur mig efter förra helgen. Hackar på Andreas för allt, fast det är precis sån jag inte vill vara. Stör mig på allt och alla och tja... allmänt sne. Känner mig oälskad... vet, så jäkla töntig är jag. Men man måste väl få vara sådan ibland också
Snitte: Ja, det är skittråkigt. Jag vill också att det vänder, det här är så olikt mig. Men, det har hänt sååå mkt i höst, dock mkt positiva saker, men sen är nu liksom allt över... allt vi (jag och Andreas) kämpat för och laddat till. Det känns konstigt tomt på något sätt. Trodde jag skulle bli världens lyckligaste när jag klarade proven förra helgen, men på måndagen kände jag "Jaha... vaddå liksom, vad ska jag hitta på härnäst?" Skitskumt och jag blir så besviken på mig själv att jag inte kan glädjas åt det så som jag trodde jag skulle.
Ojoj så rörigt jag skriver... hoppas ni förstår något. Ikväll hag jag iaf varit hos mamma o pappa, passade på att krama min bröllopsklänning lite, då blev jag glad en stund iaf