Ina & Anja: Tydligen så passar jag inte här i receptionen, jag är inte "den servicemänniskan de vill ha i sin reception". Fine, jag gillar ändå inte själva receptionsjobbet - det är ekonomibiten jag trivs med och där har jag tydligen varit jätteduktig och bra på alla sätt och vis. Min chef tyckte att det definitivt är det jag ska jobba med i framtiden, så det är väl bra iofs. Men det känns ju ändå jäkligt pissigt att få höra att man inte är någon servicemänniska när man ENBART jobbat inom serviceyrken och bara fått höra positiva saker på såna jobb. Men det är väl det att jag är en servicemänniska face2face, men telefonen är en annan sak.
Nu är det väl bara att spotta i nävarna och söka nya jobb, så kanske jag kan få tag i något roligt på hemmaplan istället så jag slipper pendla. Vore ju förbaskat skönt... Och förresten har jag då redan sökt jobb innan det här hände, för att jag vill bort. Det är bara känslan av att bli "dumpad" som gör det jobbigt. Och rädslan att stå utan inkomst förstås.
Har hittat ett jobb redan som jag ska söka faktiskt, som jag verkligen verkligen vill ha för det verkar så himla kul och spännande, hoppas bara att jag får det
Anja: Förstår precis hur du känner faktiskt, även om det kanske är fånigt. Men samtidigt så tänker jag såhär: Väljer man att gifta sig på juldagen, då är man nog inte ute efter värsta bröllopet, för då borde man definitivt ha gift sig en annan dag! Och ert bröllop står ju för ER, ett helt annat par, eller hur?