Sista året! Sommarbröllop 2008 tuffar vidare.
40/45? Finns det så små kläder!? När jag skulle köpa till Emilia hittade jag 50 som minst... Vilket hon inte kunde ha
40/45? Finns det så små kläder!? När jag skulle köpa till Emilia hittade jag 50 som minst... Vilket hon inte kunde ha
Kul
Nu har jag spenderat 50 minuter i telefon med min far!
Nej det är absolut inte fy skam! När jag började jobba i somras så insåg jag att jag behövde nya kläder, proffsiga kläder, så jag och mamma gick ut och brände 2500kr på en eftermiddag. Det var både smärtsamt och otroligt roligt
Förstår helt vad du menar!
Ja, måste man så måste man
Hedebris: Imponerande att du klarar dig på det!
Alltså jag är fortfarande helt chockad över att pappa ringde och att vi pratade så länge Fick veta att min lillasyster (snart 16 år) är så djupt deprimerad att hon äter mediciner + sovtabletter, går hos psykologer, har inte varit i skolan sen nån gång i våras och inte får vara själv hemma. Usch, det gör mig så ont, önskar jag kunde skydda henne från sån smärta
Det är ju jobbigt eftersom man vet hur det känns att vara djupt, djupt nere i mörkret och inte ändå inte kunna göra mer än att finnas där. Ska maila henne sen så hon vet att jag finns här och att jag förstår och att hon alltid kan ringa/maila/smsa när HON vill det.
Det som dock var annorlunda med det här samtalet var att han faktiskt erkände att han är hopplös, tanklös och inte alltid så smidig och att han faktiskt HAR gjort FEL många gånger. Det kändes förvånansvärt skönt att höra.
Hehe, så sött
Jag har haft det bra ändå, jag har haft mamma (som är min absolut bästa vän i hela världen), jag har haft mina morföräldrar och min morbror osv, så jag har klarat mig alldeles utmärkt. Det var först när jag kom upp i tonåren, vid 15 kanske, som jag började bli arg och ledsen över hur han betedde sig. Men det kanske finns hopp!