lite lessen

Har du försökt att prata med henne?

verkligen tråkigt att hon var så... suck ibland fattar man inte hur folk kan bete sej så där ja menar man kna juh uppehålla skenet iaf på bröllopsdan

Tyvärr finns det nog ofta nån person som vill säga hur det skulle varit men hon har haft sitt bröllop och nu var det er tur. Förstår att det är jättejobbigt men försök att ruska av dig det och tänk på alla positiva männinskor och lyssna på dem istället.

Ja så fort jag fick reda på det så ringde jag å prata med henne, men när hon pratar med mig så låter det inte så farligt, men alla andra hon pratar med så beklagar hon sig så himla mkt.
Jobbigt, men som sagt, finns väl inte mkt annat än att försöka slå bort det.

Jag tycker inte att du skall bry dig så mycket om det.

Du har gjort vad du unnat för att göra henne nöjd utan att du skall känna att du var tvungen att kompremissa bort dig själv på din bröllopsdag.

Givet vis blir man ledsen när ens mormor beklagar sig över en bakom ryggen, men som sagt jag tycker inte du skall bry dig så mycket om det.

Min mormor agerar så här hela tiden. För tyckte jag synd om henne när hon blev så men det har hänt lite väl ofta. Det som är på tapeten nu är:

Min mormor ringde för ett tag sedan och undrade om hon kunde ha sin 70års fest hemma hos oss för det hade jag lovat när hon var hos oss för ett år sen (har inget minne av det, men det är inte ovanligt att hon hittar på lite).

Vist kunde jag hjälpa men jag sa till henne att vi kan diskutera saken närmre efter bröllopet, och vist det kunde vi.

Får på min möhippa reda på att hon ringt runt till massa släktingar och bjudit in folk ett viss datum till fest hemma hos mig (utan att vi pratat vidare om det).Jag ringer och säger att hon kan inte bjuda hem folk till mig utan att jag vet vem, hur många, när etc. Förklarar att jag gärna vill hjälpa henne men så kan hon inte göra.

Nu får jag reda på att hon ringt och gråtit till min farmor (gör hon alltid när hon inte får som hon vill). Jag hade minsann inte velat ha henne där så nu skall hon inte komma på vår bröllopsfest på lördag utan bara gå till kyrkan. Hennas 70 års fest ska hon ha i en lokal där hon bor etc.

Jag vet dock att min mormor inte kommer att kunna hålla sig ifrån vår bröllopsfest. Hon kommer att sitta där och med 90% säkerhet ställa till en scen där hon gråter och beklagar sig över vad som hänt för någon annan.

Lång historia men du är som sagt inte ensam om att inte alltid kunna köra som mormor vill.

En sån farmor är inte värd att vara ledsen för. Låt inte förstöra dina minnen av din bröllopsdag.

Man blir allmänt självupptagen på äldre dar, det är då min erfarenhet... Inget att göra något åt, strunta i det!

Som snöflinga säger, upplever oxå att många blir väldigt självupptagna på äldre dar och att det ofta ska anpassas så efter dem. Men ofta så spelar det inten roll hur än gör för de är alltid missnöjda och beklagar sig. För många har beklagandet blivit en viktig del av deras liv för då lyssnar någon på dem och de får uppmärksamhet.

Försök att släppa det, du har ju gjort vad du kan för att gå henne till mötes och du har ringt och pratat med henne efteråt. Se hennes gnällande till andra som ett sätt att få uppmärksamhet, det är vad jag tror det handlar om.

Jag nästan hoppades på att min farmor skulle tacka nej pga att det var så långt eller tungt eller annat för jag VET att hon kommer gnälla. Det gör hon alltid. Är det inte det ena så är något annat. Varje gång vi träffas vilket inte är så ofta då hon bor 130 mil härifrån så beklagar hon sig och hon gnäller alltd när man ringer eller hälsar på varför man inte ringer oftare, hälsar på henne mer, men vem får lust när hon bara gnäller. Det finns alltid fel. Nu är hon astmatisk också och tål nästan ingenting och har artros och påse på magen så visst, det är tråkigt, men dettta gnäll om allt annat då? Suck, säger jag bara, suck.

Jag tror jag förstår dig, min blivande makes farmor är precis likadan. När vi berättade för henne att vi skulle gifta oss så kommer hon direkt och börjar tycka hur vi ska forma våran vigsel, vilken typ av blommor jag ska ha, vilka vi ska bjuda och hur min klänning ska se ut. Kan nog bara säja som dom andra: försök att släppa det, men du är inte ensam om att ha sådana släktingar.. ingifta eller inte.

Jag kan bara gå till minegen farmor, som jag f.ö. inte har ngn kontakt med idag (p.g.a. andra orsaker) jag har skällt ut min farmor x antal gånger, om jag tyckt att hon behövt det, och då har hon lugnat sig. Visst, man ska respektera de äldre, men det går åt båda hållen och jag tycker inte att din farmor har respekterat dig och dina önskemål.