vilsen... hjälp mig!

Hmm.. ja, det där är juh inte lätt.. Men är du nöjd med din situation som singel?
Och skäms du för att du tror att andra tycker att du är pinsam eller för att du själv tycker det?
Det jag har kommit fram till är att jag är inte en supersocial människa men jag har några få vänner som jag verkligen bryr mig om. Jag trivs bra i mitt eget sällskap så jag är nöjd. Vad andra tycker och tänker spelar mindre roll. Gör det som får dig att må bra, för man lever sitt liv för sig själv och inte för andra.

Livet är inte slut för att man fyller 30, det är bara början!

Men jag förstår dig. Inte lätt när man flyttar, det är svårt att ska nya riktiga vänner när man är i vuxen ålder.

jag kände aldrig som du att det var dags att bilda familj och gifta sig och skaffa barn var inte prio ett i mitt liv. jag älskade att resa och planerade ständigt nästa resa, hade gått på ett par nitar med några pojkvänner så jag tänkte att det var nog inte för mig. tänkte inte så mycket på att jag skulle leva singel resten av livet och jag brydde mig inte, levde för att samla ihop pengar och resa jorden runt.

åkte utomlands och jobbade och träffade givetvis en man, jag var 33 år ung. 37 när vi fick barn och nästan 39 när vi gifte oss.

så, allt kan hända när man minst förväntar sig det

Är ganska nöjd med att vara singel just nu. Skulle någon väldigt intressant dyka upp så är det klart att jag skulle vara intresserad men jag är nöjd som det är. Det är nog mer omgivningen som gör att jag känner såhär. Känns som om man borde hittat någon att leva med nu eller åtminstone leva ett otroligt glamoröst singelliv haha. Känner mig nog lite misslyckad. Kanske en ålderskris?

Hahaha.. nja.. är inte det en TV-kris?
Man ser alla på tv i olika serier typ som sex and the city och tror att alla lever så. så sitter man själv hemma en lördag med en påse chips istället och är inte direkt glammig.

Personligen tycker jag att utelivet är lite överreklamerat och chipsen är underskattade. Kan dock ibland önska att jag hade fler vänner som ville vara hemma och ta det lugnt och inte hetsades ut hela tiden. Jag vill ta till vara på min tid och prata med männsikor och inte stå i en bar hela kvällen och se glammig ut.

om du är nöjd med att vara singel och trivs, strunta då i vad andra tycker. och andra kanske inte tycker alls utan det bara är du som tror att de har åsikter.

det är väl inget som säger att man måste vara i ett förhållande bara för att man är X år gammal. är ingen ide att hasta in i något som sen inte håller.

du är inte det minsta misslyckad, kanske en smärre 30-årskris. vet tyvärr inte hur de är, har aldrig haft ngn ålderskris. den kanske kommer nästa år när jag ska fylla 40

lev livet vem vet vad som väntar bakom hörnet

nu ska den här gamla mamman hoppa i säng, sonen lär väl vakna vid fem imorgon
godnatt

Jag läste en ganska klok sak en gång: Att när man jämför sig med andra och tycker att man inte har tillräckligt är det ofta för att man jämför sig med "alla andra", det vill säga vad alla andra har sammanlagt (någon har hus, någon har barn, någon är rik = alla andra har hus, barn och är rika). Då är det lätt att få för sig att man har mindre än det man har i jämförelse.

Jag håller med den alltid lika kloka Ernhake, det är ofta softare och mysigare att vara hemma. När jag var yngre kände jag mig ibland misslyckad för att jag tyckte så mycket om att bara vara hemma och ta det lungt, men nu känns det mer som att det är så jag är, och det är bäst att försöka stå för det.

(Nu lät det som att jag tycker mig vara gammal och vis, men jag är är fortfarande ung och kanske lite visare.)

Kom att tänka på en dokumentärserie om kärlek som gick på tv för ett tag sen.
Ett avsnitt hette "dejtingdjungeln" och skildrade några singlars liv. Tyckte att det avsnittet var så bra för att dom alla levde helt vanliga, oglamorösa liv..inget sex and the city-liv alltså.
istället var det snöslask och nudlar till middag, helt vanliga och "tråkiga" liv.

Själv kan jag också känna ibland att jag lever oglammigt då jag knappt har några tjejkompisar som bor i samma stad och nästan aldrig är ute och festar. Fredagskvällarna spenderas ofta med dendär chipspåsen:) är dock inte singel men jag kan förstå känslan av det du försöker beskriva.

Jag känner igen dina tankar från min tid som singel! Jag är en hemmamurvel, men då när alla andra var två kändes det jättejobbigt att sitta hemma ensam! (alla vänner i annan stad!) Mitt tips är att försöka engagera dig i något, om nu inte jobbet bjuder in till det! Anmäl dig till någon kvällskurs, lär dig något nytt och träffa andra människor. Då är det lättare att också tillåta sig själv att njuta av de ensamma stunderna... Eller skaffa ett nytt jobb och börja jobba dygnet runt? Känns som att du behöver en förändring!

Ett annat tips är också att umgås mycket med kompisarnas barn, hihi, då uppskattar man sitt eget lugna hem mycket mer!!!

Tror att saker och ting inte blev som jag tänkt mig, har bytt jobb, bytt stad, bytt land osv under en lång tid och nu hade jag tänkt mig att bli mer stadgad. Fixa en lägenhet att bo längre än 6 mån i, ha ett stabilt förhållande m.m. Och så blev det inte, utan nu sitter jag här och har tråkigt istället. Som "ickaflicka" säger kanske jag behöver ett nytt jobb, ny bransch som blir en utmaning. Eller lära mig ngt nytt, vet bara inte vad!! Har varit lite som "scottishwife" och prioriterat resor och aldrig haft man och barn som prio ett, men tänkte att jag skulle bli lyckligare med lite mer stabilitet i mitt liv. Sen tänkte jag att om jag bara satsar på att fixa ett stabilt förhållande skulle det lösa sig. Nu dyker ju inte rätt man upp bara så där (som jag enfaldigt trodde...) och när alla andra (av mina vänner) har sambos så känns det ensamt. Men hur vet jag hur jag ska tänka? Har jag inget tålamod när jag tror att allt (sambo o permanent bostad) ska ordna sig på ett halvår eller ska jag fortsätta i mina gamla mönster och byta jobb/stad och sätta upp nya mål igen? Har svårt att veta om jag är otålig och behöver lära mig att ta det lugnt, att inte ständigt behöva förnyelse? eller om jag behöver sätta upp nya mål och förändra min situation?

och när man är gift drömmr man bara efter att bli singel. visst är gräst alltid grönare på andra sidan. så är det för mig i alla fall.