trappa ner på antidepressiv medicin

ja jag håller på trappa ner jag också...orkar inte med piller. Är riktigt anti lyckopiller då min mor har typ levt på dom i massor med år. men fick mina och så tog jag dom i två månader och nu håller jag på att trappa ner...jag vill sluta med skiten då det inte känns verkligt. Det känns inte som mig själv...jag känne ringen ilska eller sorg,känns om om de känslorna är helt blockerade. Trodde jag ville gå runt hela dagarna och vara super duper glad men jag vill vara den jag egentligen är. Jag är rätt passionerad i alla mina känslor,känner jag ilska så känner jag det starkt,samma med sorg,glädje ja allt! det finns inget mellanting liksom och att bara vara harmonisk varje dag känns helt enkelt inte som jag och alla runt omrkirng mig saknar också att se mig som jag brukar vara så jag har tröttnat och ska sluta nu med tabletterna.

Hoppas det funkar och att man inte mår så dåligt som alla säger att man gör

Jag känner mig bra nu när jag håller på att trappa ner och ville inte ens ta dessa tabletter överhuvustaget men dom ansåg att det var jag tvungen att göra. I mitt fall så känns det bra att trappa ner nu vad än läkare säger...jag har lärt mig att inte ta alla läkare på allvar,min mor fick sagt att hon var deprimerad i många många år och det visade sig sen vara en hjärntumör. Hon stämde alla dessa fiiina läkare som hade diagnosiserat henne fel. Ingen vet hur man mår än man själv,tjaa..har man haft depression i flera flera år så visst så då är det ju klart att man ska hålla på ett tag tycker jag men jag har haft dörlossningsdepression och min son är snart ett år...jag känner att jag gått vidare och dessa tabletter blockerar bara mig själv från mig själv så att säga

maj bruden skrev 2007-11-04 23:46:38 följande: