Tvingas att bjuda Pappa

Tack alla underbara människor för de stöttande svaren o kommentarerna! Skönt att få ventilera detta...

Jag och min sambo resoneras som så att han är ju i alla fall min pappa och det känns dumt att utesluta honom en sån stor dag när alla andra är bjudna! Men å andra sidan finns han inte i mitt liv o har inte funnits de senaste 10 åren, ett val jag har gjort och som jag inte ångrar (han är givetvis mycket ledsen för det), "som man bäddar får man ligga".
Har väl egentligen inget emot att han är närvarande men är oerhörd nervös över att han ska säga något, allt han säger blir bara så konstigt och dumt! Vill ju inte att det ska bli pinsamt och en stel situation för någon av oss (ej heller gästerna). Brottas med mitt samvete hela tiden och jag vet att andra tycker att han "måste" få komma av den enkla anledningen att han är min far och trots att jag valt ett liv utan honom så vill man ju inte såra någon!!!

Antar att inte sista ordet är sagt än...kommer väga för- och nackdelar en lång tid framöver.

Kram och Tack!

Tack ,tack, tack och åter tack!!!

Ni har verkligen gett mig bra och konkreta svar och alternativ... har fortfarande inte bestämt mig och det kommer nog dröja! Tåls att diskuteras åter igen. Men magkänslan som många nämner är viktig att ta hänsyn till, ska låta den få "tala" och jag ska verkligen lyssna efter.

Vill tacka alla ni som har delat med er av era erfarenheter. Det är alltid lättare att veta hur man skulle ha gjort med facit i handen önskar att jag kunde hitta facit innan!

Många kramar till er alla!