Jag var brudnäbb på min mosters bröllop när jag var knappt 3 år. Detta var i maj, någon gång. Jag blev oerhört rastlös under vigseln och kunde inte vara stilla utan roade mig med att krypa längs med altarringen, hänga över altarringen (prästen var beredd att hugga tag i mig ifall jag skulle ramla över) och gå upp och ner i predikstolen och sjunga "Sankta Lucia". Tror att de flesta tyckte det var litet charmigt, utom möjligtvis mina föräldrar... Och jag får fortfarande höra om det titt som tätt, inte minst nu.
Och den enda brudnäbb jag ska ha kommer vara nästan 5 år, och min syster (tärna) ska hålla ordning på henne.