Träffas unga = håller kortare?

Låt varandra växa! Vi var 18 och 19 (inte jätteungt) när vi blev tillsammans. Ingen hade några större erfarenheter av förhållanden sedan tidigare.
Under åren som gått har vi stött och blött vårat förhållande. Det har varit kriser och man har ifrågasatt förhållandet rejält. Men det har också gjort att vi har kunnat växa. Jag känner att jag har utvecklats och hittat mig själv och sedan tagit ställning till att "Jo, faktiskt passar vi ihop ännu." Min sambo är inte den samme som han var när vi blev tillsammans men jag tror jag älskar honom mer nu än då. Givetvis har vi påverkat varandra i vår utveckling...

Sen har jag haft en period där jag frågade mig själv: Vill jag verkligen ha honom (tryggheten) eller vågar jag bara inte göra slut(otryggheten). Detta höll på knäcka mig tills jag vädrade med min vännina och sambo och kom fram till att jag triggat upp detta inom mig eftersom det var en "förbjuden" tanke...
Nu känns allt såå bra och vårt komma äktenskap känns genomtänkt!