är jag konstig?

Hej där!

tillsammans med min kille sen 9 månader tillbaka. vi älskar varann, har det bra osv. Men.. jag vet inte om det är jag som är "konstig". Saken är att killen har några kompisar, som han är väldigt nära, samt står nära släkt osv. Tkr verkligen om hans vänner å släkt, underbara. å vi umgås alla en hel del. Problemet är att han alltid verkar sätta dom först. oavsett. inte att han ställer in ngt planerat med mej för dom, men det kan gå en vecka å vi ses inte. ja har tröttnat på att säga ska vi ses hela tiden. Ja väntar lite på att han ska göra de. för gör ja det känns de som ja tvingar han, å så ska de inte kännas.. =/ Det kan gå några dagar å han säger inget, men under dessa dagarna har han träffat vännerna, gjort de ena å andra med dom lr släkt osv. När han har tid, är han trött, lr sjuk eller nått, lr så hittar han på nått med killarna senare. Om han har tiden, å orken till att göra annat, vf inte träffa mej? Okej, nu lät det nog värre än vad det är. inte så att han gör ursäkter för att slippa träffa mej. Bara att han inte priar mig.. han är snart 28, å ja 26. och vi båda vill ha det seriöst med framtid osv. Men ja vet inte, känns som han inte riktigt tar det så. han vill ha singellivet (utan fest å tjejer) å ändå seriöst förhållande. Han kämpar inte tillräckligt tkr ja. å ja orkar inte tjata å klaga mer. ska man inte vilja träffas? ja vet inte, vet inte vad ja ska göra. å jag vet att han aldrig vill förlora mej. men hur länge ska ja stå ut med att aldrig komma först, över vännerna iaf? =/

help. =(