Nu har jag gjort det igen..... del 7
Ondskans leende? Nej, den har jag nog inte lâst... Trodde annars att jag lâst alla..
Ondskans leende? Nej, den har jag nog inte lâst... Trodde annars att jag lâst alla..
Samma här - har dock lite svart att första hur man skulle föra över nagon av hennes böcker pa teaterscenen. Jag har ju alltid tyckt att det är spraket och berättandetekniken som gör det hela i hennes böcker..
Hejsan flickor! I'm back.. efter en alldeles för händelserik vecka. Maken föll när vi var och akte skidor förra helgen och skulle in för en enkel operation vid nyckelbenet vilket resulterade i komplikationer, dagar på intensiven, respirator och annat kul... Mamma kom nerflygande i ilfart för att lugna lilla mig som gick i taket.. Naja, nu är jag tillbaka pa jobb och maken hemma igen, som konvalescent, men mycket bättre..
Vad har jag missat???
Jag har bara hunnit lâsa sista operaköret och maste da tillägga som kvasi-expert (för min syster var pa vâg att bli operasangerska, sa det sa!) att My Fair lady och Fantomen pa operan (som jag sag i London för nagra ar sedan - MYCKET bra!) INTE är operor utan musikaler. Sedan är det en jäkla skillnad pa opera och opera - Mozarts Trollflöjten är tex mycket enklare att ta till sig för de flesta än nagot av Wagners tyska maratonoperor... Sedan finns det ju skillnader i uppsättningarna ocksa: personligen har jag inte mycket till övers de moderna avskalade iscensättningarna, men det är ju en smaksak! Jag har tyvärr aldrig fatt chansen att se en opera "live" men pa tv har jag sett nagra. Jag sag däremot en uppsättning av baletten Svansjön för nagra ar sedan och trodde väl att jag skulle tycka det var löjligt alt utrtrakigt - men den var helt fantastisk, mest pa grund av musiken.
Mac Beth kan vara lite.. ehm, blodigt? Jag skulle, som Anne, snarare rekommendera något av Mozart eller Verdi till den ovane. Musicals är mera lättlyssnade, plus att de ju i regel är översatta. Opera är, savitt jag vet, oftast på tyska (Mozart etc) eller italienska (Verdi)..
Tack för medkänslan allihopa förresten - det var lâbbigt som tusan och just nu är jag tjurig pa maken för att han trots allt inte vill sluta röka. Det var inte orsken till den här grejen, men det hjälpte ju inte direkt att han var rökare...
Hejsan Sis! *vink, vink* Njo, vad de TROR hände var att när maken vurpade i Tyskland sa slog han sig pa nagot sätt sa att det blev blod i höger lunga (men eftersom han inte har ngt brutet revben sa vet de inte riktigt hur det gick till). I Tyskland röntgade de bara axelpartiet. Pa tiden fran lördagen till tisdagen när han opererades hann därmed gojset i lungan infekteras och sprida sig. Efter en lyckad axeloperation och uppvak fick han direkt andningssvarigheter, fick sövas ner igen och ha respirator. Eftersom läkarna inte alls fattade nagot da sa fick jag prata med en läkare som drog alla möjligheter fran cancer till fagelsjukan... och skrämde slag pa mig! Man talade om för mig att jag inte skulle vänta nagra förbättringar pa 3-5 dagar och da stod jag inte UT längre. En nedsövd make, kopplad till 17 olika maskiner i en hel vecka - nej, da fick sjuksyster mamma aka hit i ilfart. Det var väldigt skönt att ha henne här - hon kan ju förklara allt de gör och "kolla" lite sadant som jag inte vet ngt om. Hon konstaterade tex att det en dag var stopp i droppet sedan pa morgonen - gaaah! kollar de inte sant? Naväl, läkare nummer 4 bestämde sig för att väcka honom och se om lungorna fungerade av sig själva efter bara en dag och sedan dess har han varit vaken. Lâkare nummer tva hade under tiden varit nere och "dammsugit" lungorna fran de läbbiga saker som fanns och tittat med kamera. Han sa att det syntes att det var en rökares lungor och att de därför inte aterställdes lika fort eller kämpade emot orenheter pa samma sätt som en icke-rökares...
Huh - det blev laaaangt!
Hmmm.. Vad gjorde ni för 10 ar sedan, dvs 1998?
Jag var i slutspurten av studierna, förberedde en resa till Canada där jag skulle joina maken nagra manader och skriva klart min magisteruppsats (som fö aldrig blev nagon magisteruppsats). Vi hade var första kris. Till hösten samma ar flyttade jag till maken i Paris, 23 ar gammal. Aaaargh! vad tiden gaaaaar!
Ja, mitt 1998 var bade upp och ner och omvälvande.. Däremot kände jag mig nog inte "fet, ful och dum".. det var väl snarare 1989... en heeelt annan historia
Jag fick en parfym av maken igar och han hade träffat prick rätt pa en av de tva parfymer jag gillar.. Typiskt nog hade inte jag nagon present till honom eftersom vi sagt att vi inte skulle fira..
Telis.. Njae, det är knske inte det optimala svaret. Hitt pa nat! ändrad status i privatlivet eller nat..
Mwah! Har i pricncip bara sovit i helgen - är sa snablars trött hela tiden, och lätt illamaende - bläh! Naja, det var rätt skönt att fa en riktigt slapp helg med maken, men jag blir sa hemskt retlig när jag inte mar bra. Ibland undrar jag hur han star UT med mig!?
Jag har blivit väldigt överkänslig mot dofter och lukter ocksa - och att han röker i spisen börjar bli en riktig pest! kaffe som jag alltid ÄLSKAT är hemskt att lukta pa.. Suck! Känner att jag haller pa att bli en riktig RAGATA!