Nu har jag gjort det igen..... del 7

Zozo - hoppas att han kryar på sig! Lät ju som att de var lika snabba *not* på akuten i Lux som det brukar pratas om i Sverige... hm...

Själv - har jag grottat ner mig i fler arbetsuppgifter på jobbet och nu har jag en del surdegar att dras med, vissa obegripliga till sin natur. Ehum... jajaja.. men allt kan ju inte vara fanastiskt hela tiden.

Här på hemmafronten är det lagom kaos. Maken och jag har stuvat undan allt som gör att hemmet ser hemtrevligt ut. Anledningen: Imorgon kommer det hantverkare och byter ut alla fönster i lägenheten. Skum känsla att gå till jobbet och sen komma hem när det är klart - gissar jag i alla fall!

Kram kram!

tjoho!

Vickan tittar in - fönsterbytet är färdigt. Och när världens tröttaste Vickan staplade in genom dörren för en timme sedan visade det sig att min PRINS hade kånkat tillbaka ALLA möbler och prylar, så lägenheten ser ut som vanligt igen. Jag behövde inte göra ett dugg. Åååååå vad jag älskar honom!!!

Nu är jag så trött så jag ramlar ihop, maken försöker övertyga mig om att vi borde åka slalom på lördag, jag är så trött att jag bara känner "urk" inför att gå upp så pass tidigt på lördag...

Saknar er alla något HEMSKT på dagarna, men det gäller att fortsätta låta bli BT dagtid... annars kommer jag däcka under allt jobbjox!

Muffins - mitt nya jobb är mer seriöst än mitt gamla. På mitt gamla jobb kunde jag oftast jobba i min egen takt och det funkade strålande. På mitt nuvarande finns det tusen och en deadline som måste tas hänsyn till.

Hoppas att du lyckas få stil på exjobbet och går i mål i hyfsat tid. *hejar på*

Dagens PUCKOpokal går till mig! Jag vaknade med ett ryck imorse, tittade snabbt på mobilen (som jag ställt som väckarklocka), såg att den stod på 6.10 och stormade upp. 6.30 gick jag ut genom dörren - hade duschat, sminkat mig, packat väskan och ätit.

Tyckte att det var lite väl tomt på bussen och somnade när den startade. Vaknade FÖRVÅNAT när min mobil tillika väckarklocka plötsligt RINGER... och jag inser min tabbe.. jag lyckades alltså med konsten att titta fel på klockan då när jag gick upp... då var klockan i själva verket 5.10 och jag kunde ha sovit 40 minuter till, sluppit stressa och i så fall kommit till jobbstaden kl 8.

Nu anlände jag till jobbstaden kl 7 och fick gå och shoppa dagens andra frukost (annars hade det ju blivit låååångt till lunchen) på Donken... landade på jobbstolen 7.15 och skakar på huvudet gör jag nästan fortfarande.... *fnitter*

Hur som, nu är det HELG och jag ska softa... förhandlingar pågår om helgaktiviteterna...

Muffins - det där låter som något som jag drabbade av när jag var på väg att plugga färdigt. I mitt fall var det ångest över att snart komma ut i "verkligheten" och vara tvungen att söka jobb. Nåt tips har jag inte förutom att det mesta brukar reda ut sig, det tar bara olika lång tid.

Telestubben - inte dyka upp till jobbintervju, shit vad oproffsigt!!! Ujuj!

Matskedsgumman - skoj att gå på bröllopsfest... *avis*

tjoho!!

Vickan har fått vädra lugnorna och eventuella muskler... en hel dag i backen i Säfsen lär sätta sina spår i form av träningsvärk.. ha ha ha... Och amatören Vickan har kört sitt livs första röda backe - heja mig!

*vinkar till alla*

*tjoooookoooo*

bulvanen (=chefens benämning på mig) Vickan skuttar in och vrååååålar lite fint!

Jag är trött som vanligt men har skoj som vanligt. Försöker lobba för lite skojiga tjänsteresor och har nog snart lyckats... lite huvudstad och lite Skåne - me like!

Sen är jag GALET avis på mina päron som just kommit hem från 14 dagars Sydafrikaresa... ehum... jag vill OCKSÅ....

Kram på alla!

Jag är bulvan i ett förvirrat triangeldrama med tre damer i huvudrollerna. Min uppgift är att lösa sakfrågan som de strider om. En rörig historia som beror på inställningen till övergång från papper och pärmar till digital hantering av information.

Det ÄR råddigt. Och damerna är samtliga anställda på samma ställe som jag.

Hur är livet själv?

Tanterna har varsina arbetsuppgifter och alltså olika yrkesbakgrunder men är jämngamla - har 1,5 år kvar till pension.

Och japp, jag är obekväm men jag är varken konflikträdd eller speciellt darrig i knäna. Så länge jag har chefens välsignelse är det bara att göra ett glatt försök och se om inte själva sakfrågan går att lösa en gång för alla.

Anne - fniss jaaa det har gått så långt att det finns mycket lite ANNAT hopp om att soppan ska lösa sig innan tanterna traskar hem för gott... och jag är nog lösningen på spåren, åtminstone så långt att JAG kan få hantera den aktuella informationen digitalt även om vissa andra kan välja att slippa det ännu ett tag...

...och jag har raskt blivit medveten om den grymt stora generationsväxling som pågår nu när 40-talisterna sakta masar sig hemåt. Känns råskumt att mina egna päron fyller 60 i år och att de är jämngamla med nyligen nämnda tants.... *skakar förvirrat på huvudet*