nu är Mathlida 7½ vecka och nu börjar jag bli trött på att inte kunna gå o lägga mig samtidigt som min man utan när jag går o lägger mig går han upp o går till jobbet... min lilla dotter är hopplös - hon ska INTE sova på natten! hon vill bara vara vaken då och kolla läget och vara nära o o äta o mysa etc etc... se mellan 7- 17 ungefär sover hon med avbrott för mat o blöjbyte var 3-4 timme...
men snart så är hon 2 mån och då ska jag börja "kura" som det kallas, dvs på ett konsekvent sätt få barnet att förstå skillnaden mellan natt o dag och finna trygghet i att sova och somna om själv!
i övrigt så tuffar livet på, stra dottern börjar bli nervös för de nationella proven som kommer nu i vår, hela nästa vecka har de tema på det så då ska de få gör tidigare års prov mm. M har kommit hem ifrån sin resa och är nu åter i jobb 10h/ dag och jag o Mathlida springer på läkarbesök hela tiden... förhoppningsvis är måndag sista dagen på VC för att lägga om mitt snitt ( har gått 2ggr/ vecka sen lucia) och för foten så är det bara ett besök kvar nu och då ska jag hämta ut mina specialgjorda fotbäddar och nya superbra walkingskor så att jag kan komma ut och gå utan värk i hälsenan *längtar*
nu har lite somnat på pappas bröst och han sover han med ser jag, hoppas hoppas att vi kan lägga henne i sängen och atthon sover vidare - hon behöver det har varit vaken och snuttig sen kl 18.30...
jag gillar barn man jag måste säga att det e skitjobbigt när ens privata tid försvinner och ens privaliv blir lidande bara öfr a ungen e såå envis, man blir lite sne då faktiskt. jag menar, sover hon som hon ska så är allt bra, då hinner jag m o städa, sitta här, prata i tfn etc etc men annars får man hela tiden välja och det e inte lätt, känns som om jag alltid gör fel val på ngt sätt...
jaja, ovver and out