Nu har jag gjort det igen..... del 7

Telis. Det hela beror pa att jag jobbar med nagot helt annorlunda (gruppresearrangemang) än det jag egentligen är anställd för (produktutveckling). Chefen pa huvudkontoret tycker att det är utmärkt att jag är sa duktig sa han langade över största och jobbigaste kunden i mitt knä.. utan att jag hade ngt att säga till om saken. Det är verkligen pa den nivan att jag känner att jag inte kan hantera det, rent professionellt sett. Ingen vill lyssna men det lär de väl göra när det gar at pipsvängen. I nagon realistisk framtid finns det inte manga lösningar: jag säger upp mig eller blir mammaledig eller sitter kvar och mar illa... Hmmm... knivigt!

Muffins; det är klart att det finns andra jobb, men eftersom standard här är 6 manaders prövotid och om jag fattat det rärr, ett ar att arbeta innan man har rätt till mammaledighet (fast det där kan vara fel).

Telis; 11 manader tror jag det är här.. mammaledigheten.

Saken är att vi bada, maken och jag, befinner oss i liknande sits just nu; att vi funderar pa att be arbetena fara o flyga.. men sa kommer ju det praktiska in i bilden. Och eftersom maken tog kanska lang tid pa sig att komma loss om det här med barn, vill jag heller inte ga baklänges.. Huvaligen! Urkk! Naja, det kanske blir lite bättre nästa vecka.. Nu är det ju snart helg iaf!

Heja vickan! Later kul!

Jo, men a andra sidan är det sa himla skönt att kunna prata om det (maken och jag). Vi försökte oss pa en "utvärdering" efter ett ar pa plats.. och den var väl inte sa himla positiv.. Maken har en tendens att se katastrofer framför sig jämt (typ att vi bada blir arbetslösa och far flytta hem till hans föräldrar - gaaah!), men utöver det sa är vi basicly inte lyckligare här. Mycket hänger da pa vara jobb eftersom (makens ännu mer än mitt) stämningen gör att vi inte hittar pa sa mycket pa fritiden heller och mest är trötta.

Angrar är väl för mycket sagt... det var dags att flytta ifran Paris i vilket fall. Lâgenheten är bättre, luften är bättre, vi har totalt mer pengar.. Njae, det är vâl snarast sa att vi funderar pa om det inte är värt att korta av kontrakten med allt det praktiska jox som det innebär.
Kort sagt sa är det sa att maken har en omöjlig situation pa sitt jobb - han är anställd för att organisera upp en otrolig röra, men han far inte uppbackning av cheferna som bestämt att det ska vara sa. Ungefär som att ro och ro i en bat där ankaret är kastat, medans det star en massa förmân och rasar om varför man inte aker fortare.

För min del gäller det att jag har fatt en skitkund som är väldigt viktig i knät - utan att nagon fragat mig om jag tycker det är ok. Kunden är mycket medveten om att den är stor och KRÄVER saker som jag helt enkelt inte kan ta fram. Hotar med att ringa högste chefen i paris.. Jovisst.. det gar ju säkert fortare da.. Arghhh!

backning av chefen? Näe, inte speciellt men är heller inte rädd för chefen. Vill han ringa och gorma sa kom igen bara! Chefen utgar fran att allting är möjligt. Jag vet att det inte är jag som gjort fel här. Fel har gjorts i kontrakteringen pa bada sidaor, men da lag detta inte pa mitt bord. Nu är det sa att finns inte produkten de vill ha sa är jag ingen trollkarl och kan inte fa den att uppsta ur ingenting. Hade de fragat mig samma sak för 6 manader sedan hade det kanske varit möjligt...

anne på grönkulla skrev 2008-01-11 13:57:10 följande:

Mja, det betyder tjafs med flytt och lägenhet eftersom lâgenheten gar via företaget. En del andra praktiska grejor.. men framför allt betyder det att ingen av oss skulle ha inkomst (dvs ingen arbetslöshetskassa om du själv sâger upp dig) eller râtt till ev föräldraledighet. Det är svart för en av oss att säga upp sig, eftersom det skulle innebära flytt..

anne på grönkulla skrev 2008-01-11 13:46:42 följande:

Jag tyckte faktisk att ALLA MFs böcker var bra.. även om det nu var ett tag sedan jag läste dem.

Vi ska ha möte på jobb till lunchen och da ska jag lägga upp tråkkunden pa bordet. Var det sagt att vi skulle fixa det här tillsammans, sa ska jag banne mig inte sitta sjâlv med eländet..

Helgen var mysig med bara myspys. Pa fredag drar vi iväg mot Paris och Le Mans, till makens familj. Tillbaka pa tisdag!

Ah Vickan jag maste ocksa jobba pa det där!! Har inte hittat nagot forum här just och upplevelsen med SWEA râckte med en gang för min del.. Hmm, det är riktigt knepigt när man inte har nagon naturlig träffpunkt för nya bekantskaper. Jag ser mig inte riktigt springa omkring pa barer *fniss* och ragga tilltänkta vänner och pa träningsställen har jag aldrig lyckats träffa ngn.. Mjah! Maste fundera pa det där.. Det är ju inte sa att jag inte alls träffat nagra intressanta personer, men de flesta är tjejer till makens arbetskamrater och har barn i nästan alla fall.

Ja, det är just det Anne.. Jag har aldrig haft problem med att hitta nya bekantingar förut. Nu arbetar jag dock pa ett pytteföretag sa där är urvalet mer än lite begränsat.
Intresse.. jo, men vad? Det enda jag hittills lyckats ta mig för är att ga pa sprakkurs.. men det har inte varit sa effektivt ännu heller.

Näh, grannar har jag inga (jo ett par pensionärer) och inte i huset vi arbetar i heller.. men det är ju bara att fundera pa ngt annat

Förresten sa lâser jag just "Nu vill jag sjunga dig milda sånger".. Vickan hade visst läst den, tror jag?

Japp, för min del ocksa. det har aldrig varit ett problem förut.. men nu har jag både leverantörer och kunder per telefon enbart, sa i jobbet träffar jag bara de tre personer som jag arbetar med.. snark! men, men.. det är bara att jobba pa det!