Ab, vad skönt det måste var med ny frilla!
Jag har haft en liten gråtattack här på jobbet, tur att kollegorna var ute på lunch allesammans.
Egentligen väldigt löjligt, men jag är väldigt känslig just nu och gråter för minsta lilla.... För nån vecka sen eller två, sa N i förbifaraten att vi väl inte ska göra en stor grej av Alla Hjärtans dag, vi har aldrig varit mycket för att fira det. Men jag tycker ändå man kan uppvakta varandra med en liten present, en kvast med blommor eller nån annan romantisk gest. Inget överrivet alls med överösning av presenter eller romantiska get-aways à la USA.
Pratade precis med N och föreslog att gå ut och äta eftersom det var ganska längesedan, varpå han menar att vi ju inte skulle göra nåt speciellt. (han vill fixa hemma med köket och börja förbereda)
Då bet jag ifrån och sa att vi visst kunde fira eftersom det aldrig är spontant med presenter eller blommor de andra 364 dagarna på året.... När vi la på luren fick jag så dåligt samvete och började grina i min ensamhet.
Det kommer säkert sluta med att han fixar nåt till imorgon i alla fall, och då känns det som om jag tiggt och bett om det, vilket tappar sin poäng, eftersom det är spontaniteten och överrasningsmomentet jag är ute efter.....
Usch.....