Känner mig ensam...

Sitter ensam hemma och känner mig patetisk. Sambon spelar i vår lokala nyårsrevy så han är inte hemma ikväll heller.. han har varit borta varje dag och kväll sen annandagen (med undantag för nyårsafton)och jag vet så väl att det är så här varje år men på nåt sätt känns det annars i år. Mer ensamt.

Jag vet inte om det har att göra med att jag är arbetslös i år så jag är hemma hela dagarna, eller om det är dom där nya förlovningsringarna som legat i hans byrålåda sen i oktober som gör det. Han säger att han vill gifta sig men att det känns som ett så stort projekt (blir minst 100 gäster) så frieriet har uteblivit.

Till saken hör att vi redan är förlovade sen 2,5 år. Vi förlovade oss på mitt initiativ utan egentligt frieri med ringar som inte passar till nån vigselring.

Så i höstas pratade vi om saken och beställde nya ringar. Och när sambon frågade när vi ska byta ringar svarade jag att det är upp till honom, den här gången vill jag ha ett frieri och ett bröllop.

Så nu sitter jag här.. och känner mig löjlig för att jag är såå besviken över att han inte frågat än. Men jag vet samtidigt att det inte finns nån tid, all vaken tid och all uppmärksamhet går till revyn.

Så jag längtar, längtar till på lördagkväll när det äntligen är sista föreställningen och han kommer hem igen.