Nu är det nära! Sommarbröllop 2008 är snart i mål.
Hur lång tid bör man jobba innan man ska svara i telefon och sånt? Finns det någon "inskolningstid" som är bestämd lixom?
Till Pumpkin alltså
Hur lång tid bör man jobba innan man ska svara i telefon och sånt? Finns det någon "inskolningstid" som är bestämd lixom?
Till Pumpkin alltså
Nienna
fantastiskt klänning... tyckte även att släpet var otroligt fint! men förstår till fullo om du ej vil ha släp. Jag valde ju oxå en klänning utan släp (mkt medvetet val, fniss). Verkar skitjobbigt m släp. Jag tyckte det var jobbigt bara att gå omkring med släpet i själva provrummet *asg*
Sen är det ju väldigt vackert, men det är en annan sak. Jag har lite för dåligt tålamod och vill inte behöva haka upp det osv. Det blir rätt tungt oxå på nåt vis... det kommer bli skitbra när dom tar bort det!Det fixar dom snyggt. Övertygad
sådär nu har jag gjort färdigt alla infoblad, satt ihop dem med inbjudningskorten och lagt i kuvert, skrivit ut, klippt ut och klistrat på adressettiketterna så att 20 inbjudnignar är klara att gå ut...
Valt ut att skicka till Daniels sida först (på så sätt vet ju ingen från min sida att de ej fått, värre om man skickar lite hit och lite dit). På hans sida är där flest personer som vi är osäkra på och vill ha osa från så fort som möjligt...
alla mina vänner har lixom redan informellt sagt ja, haha, samma m alla i min släkt, inte ett enda nej *asg*
Så nu får vi se...
Ska även skickat ut till de gamla vänner vi ej umgås med längre utan bara känner att vi vill bjuda därför att vi var ett stort gäng som umgicks när vi träffades jag och Daniel och vi känner att det känns rätt med en reunion på festen oxå
Daniel har även gett med sig angående den där gamla killkompisen som jag berättade om för ett tag sen...
Kändes så otroligt skönt för det var ju så länge sen och så jä..la obetydligt lixom! Han tog själv upp det häromdagen och sa att han hade tänkt på det och att det kändes dumt att inte bjuda honom även om han inte är helt förtjust i tanken fortf.
Så nu ska jag slänga några kort på lådan
sen har jag ca 30 till att göra... men det är iallafall 20 utav 50
Nu ska jag röja här, dricka en shake och sedan ta mig t dagis för att sticka till vårdcentralen m lillplutten
hej så länge
Annettan
men duuu, jag är likadan... jag tror det är det där med att vara trebarnsföräldrar tillsammans... Hur grymt skönt är det inte att IBLAND få vara ifrån varann...
menade det lite som ett skämt, fniss... men det ligger nog mkt i det... att det är enklare att vara ensam m barnen på nåt vis... vet många som tycker så, oavsett att de har lyckliga äktenskap.
Man har så mysigt m barnen när man bara kan fokusera på dem, och inte är en vuxenenhet med sin sambo, blir så mkt snack sinsemellena och man pratar inte helhjärtat m barnen.
Ibland när jag är själv m barnen så kan jag t.om känna att WOW vilka fantastiska relationer jag hade haft t mina barn om jag hade varit ensamstående! Hmmm det är faktiskt sant...
Relationerna t barnen ska ju tydligen förändras rätt så mkt om man blir ensamstående. Antar att barnen då kommer mer i fokus, att man blir tätare.
Men nu menar jag ju inte att jag eftersträvar det, hoho...
Men en väninna t mig som var lyckligt gift i 15 år tills hon fick en megadepression (hon har mkt svårt bakom sig från sin barndom) hon skilde sig från sin man, alla var sååå chockade. Dom var så lyckliga, älskade varann grymt mkt (hon älskar honom fortfarande men klarade inte vara m någon pga hur dåligt hon mådde) de var de perfekta föräldrarna, gjorde sååå mkt m barnen och var helhjärtat överens om allt i barnuppfostran etc, de var så goa och underbara mot varann osv... Allt var sååå bra förutom att hon plötsligt insjuknade.
Iallafall hon säger nu efteråt att hur mkt det än gör ont, hur jobbigt det än är att det inte är de två längre och hur mkt hon än älskade honom så är hon glad att hon lämnade honom för att hennes och barnens relation har växt och djupnat och blivit så oerhört mkt finare och starkare.
Lite hemskt!!! Vet många som känner så... Men det var inte så upplyftande på en bröllopssida va, hoho...
fast jag tror faktiskt tyvärr på det...
Känner ju skillnaden på hur jag talar med och lyssnar på barnen bara Daniel är borta en kväll, då är vi vekligen TILLSAMMANS. Är daniel hemma så blir det ju automatiskt så att jag ägnar honom en stor del av min tid oxå, så att VI pratar om allt och inget sådärs om man gör, så det blir en tätare connection när man är själv m barnen helt klart, även om det bara är för en kväll...
tror det är ganska normalt och oundvikligt på nåt vis...
Sen säger jag inte att det är bättre för barnen att man är ensamstående även om det är lättare att helt få köra sitt eget race... Man finner nog alltid saker hos sin partner som man blir förvånad/besviken? över när man fått barn. Man kan lixom inte vara helt överens om allt...
men sånt är ju livet!
hho jag kan inte helelr sova när inte daniel är hemma... fniss
tyllunderkjolarna kände jag på och sa no way, fy sjutton att ha det materialet intill kroppen
min klänning har en ring på mitten typ, sen är det tyll nertill så det ser jättefint ut och svajar sådär snyggt men jag slipper känna tyllen
Var inte era tyllkjolar lixom sträva?
Eller finns det olika sorters tyllkjolar... HOn på dreambride visade mig dem, för jag ville helt klart ha en sån och hon sa, känn på dem, jag ska sluta sälja dem, jag kan bara inte pracka såna stela obehagliga kjolar på blivande brudar... men nu börjar jag undra om det finns andra sorters tyllunderkjolar... är era mjuka typ?