Nu är det nära! Sommarbröllop 2008 är snart i mål.

Godmorgon! Idag firar jag och älsklingen 3 (!) år tillsammans

Anettan: Jag tror det är parfym Anja har köpt.

Tack

Det ska jag också göra hade jag tänkt...

Grrr

Fick precis en utskällning av en kollega för att jag aldrig nånsin gjort en extraamortering. Men vad ska jag göra, ingen har ju lärt mig? Det har hela tiden lagts på hög för att tas senare... Jag fattar väl också att sånt måste göras, men måste man titta på människor som att "Det är så synd om dig för du är så korkad och okunnig"?!

Nej, det märks verkligen att det i princip bara är kvinnor här, och småaktiga kvinnor till på köpet. Det är hela tiden misstänksamhet, missunsamhet och klagomål från vissa personer, fast man jobbar häcken av sig. Himlans skoj det låter va?

Önskar jag kunde gå ner i tid... Eller inte jobba överhuvudtaget.

Precis så är det här. Det gnälls, gnälls och gnälls - hela jäkla tiden! Det ska bli sååå skönt att vara ledig i 4,5 dagar nu alltså... Jäkla kärringar!

Sommarliv: Vi ska inte heller fira nått speciellt idag, blir nästa helg som vi går ut och käkar Men lite mysigt ska vi väl fixa hemma ikväll tror jag.

Anettan: Precis! Nu kom min arbetsledare också och frågade hur det låg till med extraamorteringarna, men hon var varken anklagande eller så. Hon förstod att jag har svårt att hinna och att det inte är mitt fel att jag inte lärt mig det... Fast nu känns dagen förstörd redan, så det var väl en klen tröst faktiskt...

Sommarliv: Mysigt!

Anja: Tack för peppet!

Jag måste byta jobb alltså... Önskar så att jag kunde börja plugget i höst, men jag/vi vill ju så gärna hinna bygga upp en buffert innan jag börjar...

Bellanote: Ja det verkade så bra från början, men nu känns det faktiskt bara skit rent ut sagt!

Anja: SGI oroar jag mig inte för, inte heller FP då, utan det är en buffert under studietiden jag pratar om. Vi vill kunna resa och unna oss saker medans jag pluggar, sånt som vi hittills inte kunnat unna oss just för att det har varit så struligt med jobb, studier och pengar och nu då bröllopssparande. NU kan jag ju ändå inte sluta, då blir bröllopet och bröllopsresan lidande och det skulle jag aldrig förlåta mig själv för. Det jag däremot kan göra är ju att söka nya jobb, och det gör jag ju.

Jag vet att jag är alldeles för kontrollerande och tjurskallig för mitt eget bästa , men det här är för min älskade sambos skull också, som har jobbat häcken av sig när jag inte haft någon inkomst...