Nu är det nära! Sommarbröllop 2008 är snart i mål.
Mmmm jag vet Pumpkin, men som sagt, sånt bryr sig inte daniel ett dugg om. Han anser inte alls att man kan se det på det sättet...
Vi var ju ett gäng på ungefär 10 personer som umgicks jämt från 15-25 års ålder ungefär! (nåt sånt).
De enda som fortfarande umgås utav alla oss är jag och de andra tjejerna. Daniel umgås inte regelbundet med någon av dessa men vissa av dem träffar han ibland och en av dem är hans bästa vän (honom umgås han såklart regelbundet med). Alltså, vi har ingen kontakt med den här killen utan vi hälsar artigt om vi träffas, pratar kallprat osv, men även då är Daniel iskall och det är riktigt pinsamt ibland. Ni vet, korthugget och avvisande.
Så visst jag fattar att han inte vill ha den här killen på vår fest, på vårt bröllop, men jag tänker ju på ett helt annat sätt...
Daniel menar att den här killen har satt sig själv i den här situationen, att han har sig själv att skylla.
Jag menar som du, att det var SKITLÄNGE sen... närmare bestämt FEMTON år *asg* men jag tror grejen är den för Daniel att det hände inte bara en gång, det hände 8 ggr men det var ju för att jag behövde någon som "älskade" mig lixom. Så det var ju nästan mest mitt fel. Den här killen gjorde ju vad som helst för mig! Tror väl att det är det som är problemet egentligen...
men visst kan man tycka det är taskigt. Å andra sidan så blir daniel som en tjur som ser rött när någon sårar honom.
Jag är förundrad att han bjuder sin egen pappa. Han sårade ju Daniel och Daniel har inte pratat m honom på fem år pga detta!
