Nu är det nära! Sommarbröllop 2008 är snart i mål.

Anja: hur ofta är det att ett barn som blivit utsatt för div hemskheter vill byta.... eah vad ska jag säga,,,, personlighet och namn? och hur ska man reagera på det??
sorry att jag tar upp jobbfrågor här men du vet ju att jag har en kille boende hos mig nu och han heter X men hatar att bli kallad för det och vill att man säger Y.... göör svårt...

Englali: ja, efter bröllopet kanske du kan gå ned i tid..? för nu behöver nis äkert alla pengarna till bröllopet

Anja: Får inte jobba bara förmiddaar/em. I sånna fal ska man börja senare och sluta vid 18 (vi har ju alltid mest att göra på em.) eller vara helledig en dag. Just nu vill jag jobba 100%, fast jag jobbar ju mer.

Snitte: Vi vill ju bo här, inte flytta till staden jag jobbar i. Så jag funderar seriöst på att skaffa mig något närmare här, men det är inte det lättaste.
Andreas jobbar som regionschef på Canal Digital. Mkt resande i veckorna, men kontorsdag hemma på fredagarna.

Englali: skönt med fredagarna iallfall då, men trist att han flyger och far annars...

Hmn...vad synd att ni inte får vara med och styra dagarna lite mer... då förstår jag att det vore skönare att hitta något närmare... är du anställd eller hyr du en stol?
Annars kanske du kan hyra stol lite närmare... fast det är iofs ganksa tufft.,,,, då får manju sån press på sig att man måste få in si och så mycket varje dag... hmn,,,, starta eget kanske?

Snitte

jag har aldrig upplevt det du beskriver faktiskt. Det är svårt att svara på hur man ska tackla det. Troligtvis handlar det ju om att killen mår så dåligt i "sig själv, det han har varit med om" att han vill vara en annan. Att byta namn hjälper ju inte, men samtidigt så är det svårt för man vill ju respektera honom och hans önskning.

det man kan göra är väl att göra allt för att killen ska kunna må bra i den han är och att finnas där som någon som kan samla upp allting och ta emot allt han måste få ur sig på ett eller annat sätt, utan att backa, utan att försvinna, utan att döma och utan att sluta tycka om honom. Barn tar ju så ofta på sig skulden för saker så det är ju skitviktigt oxå att verkligen tala om för honom att INGET är hans fel, att det aldrig kan vara ett barns fel, vad som än hänt honom.

Kan det vara att han "äcklas, skäms" över sig själv, som gör att han inte vill vara den han är?

Men att INTE prata med honom om det svåra, ifall han själv vill, så som mamman tydligen önskade, det är helt vansinnigt!

Han har säkert hur mycket som helst som ligger inuti honom och svider och gör ont. Sånt som han inte vet om det är ok att prata om, sånt som kanske har fått andra att rygga tillbaka om han har tagit upp det i det förflutna. Sånt som mamman eventuellt har "tystat" ner och gett skuldkänslor för ifall han har pratat m henne. Nu vet jag ju ingenting. Jag bara spånar!

mmmm,..,skulle tro att det är något sådant,,,, att han förknippar sitt namn till den pojken som har varit med om en massa hemskt och nu vill han vara en ny pojke... typ börja om....

Är så svårt med det där namnet... nu säger vi Y istället men jag hoppas att det bara är en övergångsperiod så han snart kommer vilja ha sitt vanliga namn igen...

mmm... jag tycker oxå det verkar konstigt att låtsas som om det regnar om han skulle ta om något... nu har han inte gjort det men OM tänker jag nog banne migen inte backa!

Englali

vad knepigt. Då blir det ju genast svårare.

Hur dags slutar Andreas om dagarna?
Jag tänker att om ni skulle få barn så kunde du kanske gå ner i tjänst och jobba eftermiddagar, så kan du vara hemma på förmiddagarna med barnen, lämna dem innan lunch lixom eller nåt och sen hämtar Andreas (eller om ni har någon annan som kan hjälpa er med hämtning de gånger han är bortrest i jobb)??

Då går det ju ihop!

Englali: en frisörfråga: När man gör en bruduppsättning med slöja, då är det välla inte "fel" eller "fusk" att ha en slöja på kam...? jag har ju gjort rätt många brudfrisyrer och de med slöja har alltid suttit på kam,,,, nu snackade jag min min frisör inför en uppsättning jag gjorde i dec, hon sa att det avr "fusk" att ha en kam på slöjan och att man skulle "sy" den med "draihopsigtrådar"... MIN slöja som jag har köpt har ju kam. och jag verkligen ÄLSKAR den.... hmnn..??

Anja: Han jobbar väldigt orgelbundna tider. Han är ju i bilen ute hos sina återförsäljare hela dagarna och har syd östra sverige som sin region. I morgon åker han tex. hemifrån vid 7 och är hemma vid 7 tiden på kvällen.
Nej, jag får nog fixa mig något närmare helt enkelt och självklart har vi föräldrar som skulle ställa upp med ev. dagishämtning. Vi får lösa det där... och jag behöver ett jobb närmare, då skulle sååå mtk ordna sig. Ni får hjälpa mig att se mig på en ny salong, så kanske det blir så

Snitte: Jag är anställd och det är otroligt skönt, inte minst med tanke på att man vill bilda familj. Skulle jag ha eget (hyrstol) nu så är ju inte barnfrågan aktuell än på ett antal år, då måste jag jobba in rörelsen först. Min plan är ju att vara anställd under mammaledigheten och under småbarnsåren för att sedna kunna göra min egen grej och DÅ kan jag ju styra mina tider helt och vi kan pussla mer utifrån Andreas jobb. Det vore det ultimata.
Ang slöja. Fusk o fusk det vet jag inte, men "På riktigt" så ska ju slöjan "sys" fast. På gesällprovet ska den göra det. Att det sedan finns så många slöjor med kammar är för att det i dagens läge är så många som enbart bär slöja under vigseln och sedan vill ta av den till festen. Då är kammen mkt smidig, man kan ta loss den lite enklare utan att förstöra för mkt av uppsättningen. Ska du ha slöjan hela bröllopet (vigsel+fest o allt) så skulle jag nog köra på att "sy" den, det sitter ju oftast helt klart bäst. I ärlighetens namn har jag inte fäst sååå många slöjor, de flesta brudar jag klätt har inte velat ha det, men men... jag kan ju grejen o vet vad det handlar om iaf.

Oj, blev ni något klokare av det där!?!