Pumpkin
nä för bövelen, har tagit uppehåll... skulle aldrig orkat plugga när barnen var bebisar, skulle inte vilja heller... Då vill man inte vara stressad, ha annat att tänka på + att hjärnan verkligen blir till potatismos när man ammar. Jag hade aldrig klarat att fixa skolan (även att jag har extremt lätt för att plugga) när jag ammat, för man blir verkligen okoncentrerad, trött, disträ osv...
Nej, när barnet är litet då vill jag bara vara, vill bara få vara mamma, njuta av mitt barn och ta det lugnt, sova när barnet sover, inte ha NÅGOT annat som upptar min tid eller som tar fokus från det som då är viktigt.
Jag är nog en riktig djurmamma, haha...
Ett år är lagom för mig... efter ett år, då är jag redo att göra annat. Jag hade aldrigkunnat lämna hemmets lugna vrå förrän dess. Varken kroppsligt eller psykiskt har jag varit redo att lämna barnet hemma förrän dess. Jag har ammat länge, för barnen har varit svåra att vänja av (lite för svåra) och själv har jag inte varit "mig själv" förrän efter så lång tid.
Så ett år har jag varit hemma med alla barnen. Med Emil blev det 1,5 år nästan och med Alice blev det ju oxå längre eftersom hon var hemma även när jag fått Ivan.
Jag har tagit all föräldraledighet då Daniel precis hade kommit in på en utbildning som han väntat på i 1,5 år och som det inte gick att avbryta, så vi skrev ju enskild vårdnad på mig utav den anledningen och det måste jag erkänna, räddade mig, då jag aldrig hade kunnat börja plugga efter bara ett halvår.
Då är sömnbrist pga nattamning och annat alldeles för stort coh barnet upptar så enormt mycket av sin mamma fortfarande att det aldrig hade funkat för mig. Jag är inte en sån person som skulle sluta amma mot barnets ohc min egen vilja bara för att "jag måste börja plugga igen" så jag är otroligt glad att Daniel inte har opponerat sig även om han nog tyckt att det var lite trist att han ej fått någon pappaledighet.
(när Alice föddes var han ju arbetslös och väntade på den där utbildningen så han var ju hemma tillsammans med mig nästan hela hennes första år så han har ju ändå fått vara hemma 
)
Men det där är så individuellt... Jag har lixom verkligen gått upp i att vara mamma, ta dagen som den kommer, amma närhelst på dygnet osv så att gå tillbaka till skola eller jobb när barnet är pyttelitet det har inte funnits på världskartan för mig...
Sen finns det ju dom som klarar det, men i ärlighetens namn så tror jag att de kommer att ångra sig senare när de inser hur mkt de missade då barnet ju bara är sådär litet och har det där enormt krävande behovet utav just sin mamma en så otroligt kort tid (visst kan man pumpa ut och ge i flaska men det är inte samma sak, det blir inte den där närheten med mamma och mammas doft och mammas hjärtslag som de så väl känner igen från livet i magen och jag tror att sånt är viktigt).
Sen finns det ju studier där man läser mkt hemma ohc där man inte är i skolan så mkt. Då är det ju ok. Är ju så Hedebris ska göra
Men jag hade inte fixat att ha stressen av att ha saker som ska läsas, lämnas in etc när jag har ett litet barn som tar alla mina tankar och all min uppmärksamhet osv...
Oj det blev ett långt inlägg, fniss fniss... 
