Vet ni, min mamma ringde precis!!!!
Hon frågade om hon, hennes man och min storasyster får ta med Emil (min äldsta son som fyller 8 i april) på skidsemester v.10.
Gulp lixom!!!
Han kommer bli såååå glad men jag sitter här m en klump i halsen och tänker på benbrott och laviner. Jag vet, jag är hopplös men han är ju min SON och jag har problem med mitt kontrollbehov (därav min extrema flygrädsla och dödsångest i samband med sådana)...
Tänker bara på en massa saker som kan hända nu, fast han kommer ju att älska det! Han älskar att vara med mormor som är så rolig och som hittar på så mycket om min syster som är 16 och som han avgudar för hon älskar honom så och hittar alltid på en massa roliga saker med honom, har outsinligt tålamod etc.
Det är rena drömmen för honom att vara med dem. Jag tror han skulle ha valt att få bo hos mormor om han kunnat
Men shit, jag måste sluta nojja så mycket!! Är ju superglad för hans skull, att han ska få uppleva en skidresa (vi åkte alltid skidor när jag var liten, men vi har ju inte råd m detta nu) och få gå i skidskola och hela baletten!
Peppa mig nu... tala om för mig hur kul coh bra detta är (vilket jag förvisso redan vet)