Knäck den här nöten,hörrni...

Att båda har kvar sina egna namn känns lite tråkigt,tycker jag (lite traditionell är jag nog iaf)

Det där med att vi allihop ska ha dubbelnamn (eller ett av namnen som mellannamn) är ju ett alternativ...fast jag kan ju räkna ut med knävecken att min sons far sätter sig på tvären

Att a båda efternamnen som dubbelnamn är inte längre tillåtet enligt namnlagen. Däremot kan ju en av er ta den andres namn som mellannamn och behålla sitt eget (eller ta sitt eget som mellannamn och ni heter samma efternamn om du eg. ville att alla skulle ha samma efternamn). Med litetrixande kan man ju få till det så att båda heter samma efternamn och mellannamn (står om det i lite olika trådar). Problemet är då bara era kommande barn som inte kommer att heta ert mellannamn och efternamn utan bara efternamnet. Värt att tänka på...

Och angående att byta namn på sonen - om du tror den biologiska pappan har något emot det blir det svårt, för han måste godkänna att er son byter efternamn.

Tack allihop... ja det är nog så att det största problemet inte är att jag inte kan bestämma mig,utan det största problemet är nog att hans far inte är så medgörlig

Men går inte din blivande med på att ta ditt efternamn och ha var sitt som mellannamn då? För då är ju problemet löst...

Håller med om förslaget att din blivande kan ta ditt namn som antingen mellannamn eller efternamn

Precis! Verkar ju vara lösningen!
Pumpkin - 5 juli 2008 skrev 2008-01-11 11:22:27 följande:

Ja,jag får diskutera detta med min m2b när han kommer hem från jobb i slutet av veckan...

fast jag måste säga att jag förstår pappan helt och hållet..klart han inte vill att sonen ska heta en annan mans namn det ser jag inte alls som omedgörligt måste jag säga, man måste ju förstå pappan också framförallt när det är en pappa som träffar sin son..vore det nån som inte sett honom på flera år och eg inte bryr sig utan bara vill jäklas blir det ju annat tycker jag

men du kan ju fråga. min bror gick inte med på att hans barn bytte efternamn men han gick med på att hon tog det andra namnet som mellannamn så länge det inte blev det nya efternmnet

Nej,jag förstår honom helt klart i den frågan... min negativa inställning och använande av ordet "omedgörlig" grundar i att han är just det (i alla andra frågor).

grund: håller med, tycker det var bra!

Om jag var du skulle jag behålla mitt namn oavsett, för sonens skull. Bra vore väl om din blivande tar samma namn, men om han inte vill det tycker jag att du kan "nöja dig" med att lägga till makens namn som mellannamn. Jag uppfattar det som vanligt idag att båda behåller sina efternamn och jag tror att folk kommer vänja sig alltmer vid att inte alla i samma familj har samma efternamn. Era gemensamma barn kommer alltid ha fördelen av att ha föräldrar som är tillsammans. Dessa kommer knappast fundera så mycket över sina efternamn, medan din son kanske uppfattar ett efternamnsbyte på ett annat sätt.

Hur skulle du ställa dig till om din sons far i framtiden vill byta ut er sons efternamn eller vill lägger till ytterligare mellannamn om han gifter sig?

Den frågan har jag redan ställt mig själv (vänder alltid på saker och ting för att kunna se det ur min "motparts" synvinkel) och som jag tidigare skrev så förstår jag honom helt klart. Det är skönt att kunna vädra såna här saker (och även andra saker) för mänsikor som inte känner en.

Lite jobbig sits...
Jag har också en son från ett tidigare förhållande, men hans b. far är inte med i bilden.
Sonen har mitt efternamn och jag har pratat med honom hur han vill göra. Om han vill ha kvar vårat gammla efternamn, om han vill ha båda eller bara det nya.
Just nu heter jag och sonen ett efternamn och dottern och m2b ett annat.
Vi känner alla att vi vill ha samma allihop så både jag och sonen byter helt. För mig är det ingen stor uppoffring. Inte för att mitt gammla är fult eller vanligt, utan jag känner att kan jag inte göra den lilla uppoffringen, hur ska jag då fixa ett äktenskap? Det är ju en minimal uppoffring att göra. och ändå symboliskt viktig för mig. Att vara en enhet- en familj. Jag ser fram emot att bära hans efternamn lika mycket som jag ser fram emot att bära vigselringen som ett tecken på vår kärlek och vårt äktenskap.
Och det är ingen kritik på något sätt till de som vill behålla sitt e-namn. Helt upp till var och en. Jag pratar bara om mig själv och våran familj.

valkyriana! det är bra att kunna höra hur andra har det och hur dom resonerar.
om jag tar hans efternamn eller ej har inget att göra med huruvida jag klarar av ett äktenskap eller ej...utan för mig handlar det om att jag inte vill att min son ska vara ensam om sitt efternamn,eftersom jag tycker precis som du att en familj helst ska ha samma namn då det är en av de saker som förenar oss till just en familj.
skillnaden mellan oss två är att jag ogärna "dumpar" mitt nuvarande efternamn just för att det är så ovanligt och jag gärna vill föra det vidare

vi får se vad som händer...fortsättning följer

Här är en idé:

Du behåller ditt namn + tar din mans namn. Så har ni båda dubbelnamn.

Din son behåller ditt namn + tar sin fars namn. Visst, det är lite unikt, han blir ensam om just den kombinationen. Men det blir ju också en bra grej: han har båda sina föräldrars efternamn! Och delar namnen med er. Men har en helt unik kombination.

Jag tror inte det kommer leda till att han känner sig utstött. Snarare kommer båda föräldrars efternamn spegla den han är och hans rötter.

Vad tror du?

Helt klart en ide´... vill "krångla" så lite som möjligt med honom,så han får nog behålla mitt efternamn även i fortsättningen. Och vem vet...kanske min m2b vill byta e-namn