Barnkarusellen

Det här med äggdonation har jag verkligen noll koll på. Det var väl inte så länge sedan det faktiskt var förbjudet i Sverige väl? Så det är relativt nytt där??

Ang egna gener så tror jag faktiskt inte att det kommer vara ngt ni komme fundera på OM ni skulle göra en ÄD. Inte när barnet har kommit. För det kommer att växa i din kropp och ett foster påverkas jättemycket av mamman under fostertiden också. Miljön i hennes kropp.
Plus attt 50% av generna skulle ju komma från din man!

själv är jag adopterad och har därför noll % gener delade med min familj. Men det är faktiskt inget som känts kosntigt vare sig för mig eller dem. Tyvärr har jag nog dessvärre "ärvt" vissa dåliga sidor hos båda mina föräldrar (adoptivföräldrar då) haha!! Fast det handlar väl mer om miljöpåverkan då'rå...
Men visst, OM detta är ngt som känns "omöljligt" för er så tycker jag inte ni ska satsa på ÄD.

Hehe tinga!
ja jag är inte orolig för mitt juver....
Det är mest det att dt känns lite ovant!!!!!!!
Och visst känsligheten är det inget fel på heller. men tycker inte alltid det är optimalt heller, för det kan t o m vara vanliga saker som känns obehagliga nu. Typ att trosorna känns som de skaver eller irriterar där nere....

Lappis!
Hur går det med ruvandet??????

Och ja Pirr tror jag har kläckt nu??
Elller så kläcker hon för fulla muggar????

Annars hade hon säkert tittat förbi för att säga att inget händer...

Gosnosen,
nej jag har inga syskon.
Men jag tror att miljöpåverkan är väldigt stor ändå, även om generna självklart spelar en stor roll de med! jag tror att man föds som en personlighet (alltså gener) men attolika sidor man har påverkas olika beroende på miljön omkring en. Vissa förstärks medan andra blir mindre påtagliga.
Tror t ex att jag i grund oh botten varit ungefär samma personlighet om jag hamnat i en familj i säg USA eller Tyskland. Men att jag ändå varit väldigt annorlunda pga av annan miljö. Men ändå ite alls lika annorlunda som om jag t ex stannat kvar i Korea (jag är adopterad från korea) eftersom kulturen där är så otroligt annorlunda. Kände av det lite när jag och maken var bjudna till ett koreanskt par (kollega till maken och kollegans fru) båda från Korea. Och jag var till utseendetlik dem såklart, men jag kände mig ändå sååååå feeeeel!!!!! För hans fru var exakt sådär näpen och nätt och tyst och artig som man ska vara som asiat! Men jag kunde såklart inte hålla truten, som vanligt, utan gafflade på om än det ena än det andra. och skrattade högt och ljudligt och mycket och ofta. OJOJOJ! Helt fel i deras kultur. Så jag ahr sällan känt mig så svensk och så "mig själv" som vid den middagen.
Där ser man hur mycket miljön verkigen påverkar oss!

Dessutom om jag tittar på t ex min make och hans syster så är de inte lika någonstans. De är som natt och dag personlighetsmässigt. och då delar de ju ändå genpool!!!!

Haha! Fast visst kan man fundera över gener.
Jag jobbar ju med gener hela dagarna så det är något man ständigt tänker på.

Fast jag måste säga att jag i vissa fall är glad att jag inte delar gener med min biologiska famiklj. Ialalfall i vissa avseenden.
OCH jag funderar ibland över hur ens barn kommer bli med tanke på att jag tycker att en del drag i amkens släkt (inte han själv då men vissa andra släktingar) kasnke itne är de mest sympatiska dragen....??
Så jag hoppas att ens barn inte ärver de dragen iallafall. Men det får man ju se....

Men det är ändå lustigt detta med hur mycket barn härmas och så. För när jag var liten var det jättemånga som tyckte jag var så lik min mamma. men det kan ju inte varit till själva utseendet. Så det måste ju varit att man har liknande kroppspråk och kommunicerar på liknande sätt???

SATSa lugnt lappis!!!!!!!!!

jag hoppas iallafall järnet och håller tummarna för att din optimism ÄR välgrundad!!!!

Och näe, mycket kan man nog kalla mig. Fast inte söt och näpen och nätt....

I vilket fall så tycker jag att ni inte ska känna er allt för deppiga än Gosnosen!
Med tanke på kokosens ägg och det Lappis berättade om kollegan så tror jag inte att mängd och kvalitet skulle gå hand i hand.

Så håll modet uppe!!!

Å GRATTIS PIRR!!!!!!!!!!!!!

Vad härligt!!!!!!
Å jag hoppas du akn skicka in en bild till galleriet sedan!!!!
och så ser jag fram emot din förlossningsberättelse. Låter som du hade en positiv upplevelse! Underbart!

Ta det nu lugnt och myyyys!!!!

Kram!

September,
shit jag hade också blivit orolig. Skönt att det hela visade sig inte vara någon fara!

Ku att du ahr tid att tittta in i tråden igen. Har saknat dig.
Tänk att du redan är i vecka 33 helt otorligt!!!! Tiden går så himla snabbt. Tyckte du plussade alldeles nyss. minns det som igår iallafall...

Snartis,
det är för tidigt för mig än att känna kroppsdelarna...
Det känns mer som "bang, bong" när hon liksom far runt.

Jag är i vecka 25 nu.

Vill bara sticka in skallen och onska er alla IVFare LYCKA TILL!!!!!!! Ni ar sa manga i traden nu!

Lappis,
jag hoppas fortfarande att det itne ar ngn javla skittant pa g. Jag hade ocksa en litn bl;dning innan jag plussade, efter inseminationen. Darfor trodde jag ju att det var kort, men det var det ju inte. Sa jag hoppas for din skulll att det kasnke ar likadant for dig.

Frejis!
Harligt att ni fick traffa en bra lakare!!!!! You go girl!!!!!
Nu haller jag tummarna for er ocksa!!

Gosnosen,
jag forstar verkligen att du kanner dig uppgiven. Detta tar enormt mycket och snor energi som bara den. Men jag hoppas att det ser fint ut imorgon. Och kom ihag att det ar inte mangden agg och aggblasor som raknas i slutanden iallafall.

Telis!
Sa det ar snart dags for dig igen da! Mina tummar blir blaaaaaa...!

Stora Kramar till er alla och jag haller som sagt tummar och tar for att ni ska fa finfina besked snart!!!!

Nu maste jag springa till jobbet. ar lite sen. wiiiiiiiiooooouuuuhhhh....

tittar in senasre for att se hur allt gar med er alla!
kram pa er!