Fick det nämligen just när jag gick in och kollade min nya mail (satte nytt namn direkt så jag inte hamnar byta om 3 mån igen). Där stod mitt nya namn i en kolumn på ena sidan. Plötsligt kändes allt så verkligt. JAG KOMMER FAKTISKT ATT GIFTA MIG!! 
Har haft mindre liknande ögonblick i snart ett år (t.ex. då jag köpte klänningen) men inte alls lika starkt.
Någon annan som har haft såna här ögonblick?
mmmmm
var och vaccinerade oss inför resan idag, och fick då vaccinationskort....
Med vårt nya efternamn! =)
Imorrn ska vi träffa prästen, är så nervös så jag håller på att döööö......... =)
Då kommer det nog flera såna ögonblick...
Var och köpte mina skor i hegen, det var oxå lite pirr i magen... =)
JAAAAA! När jag köpte min klänning för ett par veckor sedan - herre gud säger jag bara! Det kändes nästan otäckt stort! Sedan dess går jag konstant runt i en mildare grad av detta tillstånd. Det känns nästan FÖR stort för att kunna ta in! (Ungefär som att försöka fatta att universum är oändligt!)
När vi fick en massa julkort insåg jag plötsligt att "nästa år är det bara ett gemensamt efternamn på våra julkort". Då blev det nog verkligt för mig, häftigt!
Hmmm. ja när vi stod inför borgmastaren.. och överväldigades av känslor som nog inte nagon av oss hade väntat sig 
Hos frissan när dom gjorde frisyr,make up,manikyr o pedikyr.och min blivande skickade in bud med 10 röda rosor och hälsningen i love you *snyft* blir tårögd bara jag tänker på det
Precis så har jag oxå tänkt & känt 
Absolut! När vi träffade vigselförrättaren i fredags. Det blev på något sätt mer verkligt när en tredje person blev direkt inblandad. Tänk att någon nu har inbokat i sin kalender: "Vigsel 13.00 XXX & XXX". Att om mindre än en månad ska jag sluta hänvisa till min älskling som "min sambo" och få kalla honom "min man". Trodde jag var osentimental och förhärdad men det här känns stort!
Jag fick en sån känsla när vi i helgen var i iskyrkan i Jukkasjärvi och såg ett brudpar som precis gift sig. Då fick jag känslas av att det snart´kommer vara min tur=)
Jag håller absolut med. När vi delade ut inbjudningskorten kändes det att det var på g. Likaså när jag och fästmannen stod och provade kläderna. Då kändes det jättenervöst och spännande. Likadant igår när vi pratade med värdparet... =D
Jag vill nog säga när jag o gubben provade kläderna. Men även ibland när jag går här hemma (är sjukskriven några dagar till) och står på balkongen så bara bubblar det upp att om mindre än 7 månader så ska jag gifta mig.. Haha jag kan inte riktigt greppa det ändå.. tror jag kommer att uppleva det liite mer när vi väl skickat ut inbjudan och bokat tårta m m.. Vi är halvvägs nu så Men en sak som jag upplever ibland är att det är som om jag fixar bröllopssakerna till någon annan(!?) Någon som upplevt det med?
känns så surealistiskt på något sätt. I värsta fall blir det väl att jag fattar det när jag är iordninggjord på bröllopsdagen och ska gå in i kyrkan *skrattar*
