Augustilistan del 4

Det blir vi med i augusti. 080816.

Har med klänning från Nixa. Helt ny men ändå bra pris. Även tärnans klänning är därifrån.

oj oj idag blev ringen beställd känns helt sjukt när sådana stora bitar faller på plats

hehe ja det ska ju vara något som passar in på brudparet i fråga annars är det ju inget kul
FruT 080808 skrev 2008-03-31 06:46:11 följande:

Åhh vad kul! Vad blev det för ring? *nyfiken*

Vi har inte hittat någon caketopper än.....vet inte riktigt vad det kommer bli....!?!?

Usch jag har tappat lite glädje med bröllop. I lördags delade vi ut inbjudningskorten till våra familjer och efter en fråga om vilket efternamn det blir och jag svarar kanske inget av våra utan ett annat så blev svärmor rätt tyst. Min mamma sa igår att det syntes att hon tog illa upp. Mina föräldrar säger att beslutet av efternamn är vårat, det kan inet de bestämma. Sambon pratade igår med sin far och de är gammalmodiga av sig och anser att det är mannens namn som ska tas. Igår kom sambon hem efter en tur på golfbanan med svärfar och föreslog dubbelnamn. Det har jag sagt ifrån om och vi var överens om att ta min farmors ogifta efternamn. Frågade idag vems förslaget var om dubbelnamn och det var ju från svärfar som jag trodde. Nu känner jag inte för något längre. All lust, energi och glädje är bara borta. Jag sa till sambon idag att vill han ha dubbelnamn då kan vi lika gärna ha det som vi har det idag och vi ställer in bröllopet. Jag kan inte riktigt prata med sambon, men detta har tagit mig rätt hårt. I lördags berättar vi en glädjande nyhet och svärmor tar bort stämningen i ett nafs. Igår var jag rätt ledsen och just nu skiter jag i allt. Det kommer bli tjafs om detta säger pessimisten inom mig. ursäkta klagosången, jag måste bara ventilera lite. Andra jag ventilerat säger att det är upp till OSS, men med en sambo som jag inte kan diskutera med så är det inte det lättaste. Får väl ta hans efternamn för att svärisarna ska bli nöjda....

helene306
Vad trist! Spontant så säger jag också att det är upp till er och inte svärföräldrarna, men det hindrar ju inte att du tar illa vid dig. Det hade nog jag också gjort. Det är ert liv och ert val. Det är ni som ska leva med namnet, inte någon annan. Att folk inte kan fatta det och dela er glädje över bröllopet.

Men jag tror inte att folk (läs svärföräldrarna) tänker på det just nu. Deras spontana reaktion är att deras namn kommer att försvinna från sonen och det är klart att det svider lite. Låt de smälta detta och ta en diskussion med dem om varför ni vill göra på ert vis. Svälj att de kommer att muttra lite (de "förlorar" faktiskt sitt namn lite). Även om de fortfarande inte kommer att bli tokglada för ert val så kommer de kanske att ha lite större förståelse. Värt ett försök?

... coh som tillägg:
Jag tror inte att de menar något illa med sin reaktion, den är bara tanklös. De tänkte nog bara utifrån sig själva (att deras son inte längre kommer att bära deras efternamn).

Lycka till!!!

jennyfer: tack för dina synpunkter och råd! Jag uppskattar det! Ja självklart måste de smälta det lite, men det som jag stör mig lite på är att de ändå tagit bort glädjen och "lägger" sig i. Nu även som sambon har ändrat sig från det namn vi tänkte till att helt plötsligt vilja ha dubbelnamn efter ett snack med svärfar. Jag kommer också byta efternamn även om det är ett namn som finns på min sida och "förlora" mitt. Jag trodde att min pappa skulle ta illa upp, men han säger bara att det är vårt val och han ska hjälpa mig hitta de uppgifter jag behvöver för att byta. Svärföräldrarna blev även rätt sura när vår son fick mitt efternamn istället för sambons trots att sambon fick bestämma det, så de är väl lite sargade över det också? Jag hade egentligen från början tänkt ta sambons efternamn, men igår sa han under en promenad att hans är lite "tråkigt"(så känner jag med) och det vi tänkt ta låter och är "fint". Mitt är udda, men krångligt och blir ofta felstavat i många sammanhang.
Att ta denna diskussion med sambon kommer bara resultera i att han blir arg och förbannad så jag får vara ledsen i min ensamhet. Jag blev jätteledsen igår och grät men han tycker inte att det är något att gråta över och sen kommer han hem några timmar senare och föreslår dubbelnamn. Jag orkar inte detta känner jag.