De vägrar träffas!

Eftersom ni inte ska gifta er på 2-4 år så skulle jag säga att låt tiden gå. Mycket kan hända på den tiden. Nu skriver du visserligen inte om när skiljsmässan blev klar, men om det skedde nyligen så kan det som sagt hända en hel del på två år. Varför gå och oroa dig för det redan nu?

Skilsmässan skedde för en 4-5 år sen.. Och de har vägrat ha någon kontakt med sin pappa sedan dess.. Den enda som har någon kontakt med honom är min m2b.. Men håller med dig att mycket kan förändras under tiden.. Men eftersom de tom vänder i en affär o går därifrån om de ser honom så är vi rädda för att det inte kommer lösa sig

Vi har pratat om det en del eftersom det gällt andra "tillställningar" också.. Bla min m2bs student, hans 20-års dag, och det kommer tyvärr även gälla min 20-års dag.. Jag och min sambo har pratat en hel del om det för han känner att det går ut över honom. Han känner sig fast i mitten..

Det är eran dag! Sätt dom vid olika bord, om de inte vill komma är det deras förlust! Det är ingenting ni ska oroa er för på eran bröllopsdag!

Fast det är ju lättare sagt än gjort. Om de vägrar att komma när han är där så går det ju i förlängningen ut över paret. För de vill ju ha alla parterna på plats. Och då är det ju inte bara att säga att det är de trätande parternas förlust.

Ja, det är ju inte lätt när det har blivit ett sådant ställningstagande i familjen. Och jag förstår om din blivande känner sig att i mitten av dem. Det han kanske måste göra är att försöka få dem att förstå hur sårad och ledsen han skulle känna sig om han måste välja på sin bröllopsdag. Exakt hur det ska gå till vet jag däremot inte. Finns det någon i släkten som kanske kan agera som er förlängda arm? Som inte varit direkt berörd av skiljsmässan och som inte på samma sätt har behövt ta sida och som kan prata med syskonen? Kanske en mormor, faster eller något sådant?

Tack för era åsikter! Tycker det här är jättesvårt för kom själv inte in i bilden förrän efter skilsmässan. Så jag försöker mest hålla en neutral ton och stötta min älskling så mycket som möjligt. Han har sagt ifrån både till sin mamma och till sin pappa att han tycker det är jobbigt att vara i mitten, men som sagt, det är en ganska känslig situation då båda syskonen totalvägrar någon som helst kontakt med pappan.. Föräldrarna pratar dock med varandra någon gång ibland..

Tyvärr har det förekommit en hel del skitsnack bakom båda föräldrarnas rygg (tex att mamman försöker hindra barnen från att träffa pappan, vilket hon inte gjort. Eller att pappan e så o så, vilket ja inte e helt säker på att han e).. Släktingar som har valt sida och så. Därför har min sambo fått vara den förlängda armen. Tycker de känns som att man står i mitt i ett minfält.

Öh....skriver du om min familj??! Har precis samma problem som din m2b. Skitsnack, släkten som tar ställning mm är precis samma...skrämmande att folk kan bete sig så!!!

Vi kommer att gifta oss i dec o vi kommer att bjuda båda mina föräldrar o 2 av 3 syskon (en har sagt upp bekantskapen). De som kommer är välkomna o vill de inte dela denna lyckans dag med oss så är det deras val.
Det har tagit mig/oss tid att komma fram till detta men vi tänker inte vänta på ett tillfälle som "är lämpligt" för de som träter....

Önskar er all lycka med bröllopet!!!

Då kan det ju kanske vara så att det i och med ett bröllop blir dags att sätta ner foten. Visst, det kan då innebära att de inte kommer om ni säger att alla är inbjudna och de får sätta sina saker åt sidan den dagen eller inte dyka upp, men det är kanske värt att göra det för att på något sätt slippa stå i mitten i fortsättningen. Och det är ju naturligtvis inte kul att behöva riskera att de inte kommer, det det kan ju också vara så att det inte går att lösa på något annat sätt och då kanske din blivnade behöver dräma näven i bordet och säga att han inte längre tänker medla mellan dem, vägrar att så i mitten, inte vill höra skitsnack om de andra och så vidare. Det är nog lätt att om man som han står i mitten i början också blir kvar där för att alla är så vanan med det.

Men visst, det kan innebära att vissa inte kommer, men den tanken måste ni kanske vänja er vid redan nu, för det är ju inte säkert att ni kan se till att det blir en lösning på problemet ändå.

Bröllop kan ju ibland locka fram det bästa hos folk. Man kan ju säga till de inblandade när man träffar dem en och en att:
"Det jag verkligen önskar av dig till mitt bröllop är att du åtminstone för den dagen kan lägga allt groll åt sidan för min skull. Jag vill nämligen ha HELA min familj med mig den dagen. Om du inte kan glömma och förlåta så ber jag dig att låtsas att allt är ok bara denna dag."
Har de något hjärta i kroppen så borde de inte kunna säga nej till det tycker man.

Ni har kanske rätt. Att vi får bjuda alla o be dem att lägga sina problem åt sidan iaf för den dagen.. Vi har många gånga gånger diskuterat fram och tillbaka utan att komma fram till hur vi ska göra. För de va inte kul att vi inte ens kunde ha alla samlade när han fyllde 20! Tack för era råd!