Mars April-tråden forts

Detordnarsig: vilka fina bilder! Underbar bukett! Själv var jag mest missnöjd (eller inte missnöjd, men tja) med frisören också. Jag hade tagit dit ett foto och hon sa att hon skulle fixa den frisyren, men det blev något helt annat. Den jag skulle ha var lockar som stod rakt ut åt alla håll - uppåt, åt sidorna och neråt. Men mitt hår hängde i korkskruvar bara rakt bak och gick inte ens att se frisyren framifrån. Hm. Å andra sidan gick det snabbare än beräknat då, så vi fick extra tid på oss till sminkningen. Och ajg tyckte ju att det blev väldigt snyggt och så tänkte jag att det var bättre att hon gjorde nåt hon kunde snyggt än nåt hon inte kunde osnyggt... Sen var det ju det där med färgen på buketten som inte blev som planerat heller, men båda grejerna var jag ju nöjd med egentligen.

Vi hade svinkallt, ca 2-3 grader, men uppehåll fram till kvällen då det bara vräkte ner regn. Vi huttrade verkligen när vi tog fotona utomhus utanför kyrkan.

Wow, att du gjorde buketten själv och vad billig den blev! Våra blommor blev ju också billiga tyckte vi, 300 spänn för dom + tygbandet så klart.

Haha, jag kom på mitt värsta missöde nu! Vi skulle fota oss i kyrkan innan vigseln och präst samt vaktmästare skulle stänga dörrarna och stå coh hålla gästerna utanför. Dom stängde dörrarna visserligen, men sen så försvann dom iväg coh gästerna vällde in. När jag ropade till svärmor "ni får inte vara här, få ut alla gästerna!" så bara struntade hon i det och började lulla runt med fotograferna och dom som varit och övat på sången i kyrkan. Hur mågna gånger jag än ropade åt henne att "jag villa tt ni går ut!" så bara struntade hon i det och tyckte inte att det gällde henne (som var först in och h ade ett sällskap med sig som också kom in varpå ALLA kom in). Tillslut fick vi prästen att mota ut gästerna. Men mer än hälften såg oss innan sjävla vigselakten vilket jag störde mig på massor just då, men hann glömma innan dörrarna slogs upp.

Å, vad härligt Nataluskan!

brud080419: grattis, vad härligt det lät!

rosenpetunia: nu vill jag höra hela berättelsen!

Nä, nu blev jag också inspirerad att börja på en bröllopsberättelse!

Klänningen blev klar strax efter midnatt natten mot bröllopsdagen, så jag, yngsta syrran och min mamma provade och var på allmänt spralligt humör. Jag hade extremt ont i ryggen (pga det där dumma gamla ryggskottet) och fick ta starka värktabletter men kunde ändå inte somna. Låg vaken och kände mig liksom mysig inombords och funderade på allt vi inte fick glömma och tänkte på allt kul vi skulle ha. Kroppen var ändå så skönt avslappnad och jag kände mig så varm i själen. Bebisen vaknade bara två gånger på natten som tur var, och väckarklockan ringde inte förrän 8:30 då hela huset var fullt av liv och rörelse.

Efter en rejäl frukost åkte jag och min mellansyster till frisören, där även yngsta syrran mötte upp. Mina systrar var lejda att dokumentera dagen förutom att dom var toastmadamer under festen, och dom fotade, hjälpte till att vara smakråd och nödhandlade lite i sista stund till festen samtidigt som dom höll mig sällskap eller smög undan för att planera det sista inför festen. Det gick fort hos frisören, eftersom hon gjorde helt fel frisyr, och jag kände mig jättenöjd när vi gick därifrån.

Klockan var vid det här laget lunchdags, så vi gick in till shoppingcetrat bredvid och tog en salladslunch och hämtade brudbuketten - som var knallorange! Jag hade beställt billiga tiopack med aprikosa rosor och dom förklarade att det här var det närmaste dom kunde komma. Tur att jag ÄLSKAR orange och ändå hade tänkt att ha ett armband med orange i.

Sen åkte vi hem och då blev vi ännu pirrigare. Mina systrar hjälptes åt att sminka mig och sen började påklädningen - med korsett så blir det så klart lite mer avancerat än oftast. Sambon hade vid det här laget också hunnit få på sig sina kläder och vi började bli nervösa över hur vi skulle hinna med fotograferingen. Innan påklädningen låg vi ju före i schemat och nu var vi rätt hopplöst efter! Bara en timme innan bröllopet skulle börja stod vi i hallen och stampade och var nervösa över hur vi skulle hinna fota i kyrkan innan gästerna kom.

När syrrorna väl var klara med sina kläder gav vi oss iväg till kyrkan och började fotograferingen utomhus. Det var otroligt kallt och ganska blåsigt, men vi gick som på moln och märkte knappast av det. När vi sen skulle gå in i kyrkan var sambons bror med fru där och övade på sångerna dom skulle spela och sjunga. Jag började gråta så häftigt att jag blev tvungen att rusa ut ur kyrkan och hämta mig lite - livrädd att förstöra hela sminkningen! Vi gick in igen, jag grät och grät, pratade med svägerskan när hon sjungit färdigt och vi konstaterade att det var tur att dom skulle öva samtidigt som vi skulle fota. Det blev några bilder inne i kyrkan och plötsligt bara vällde det in gäster! Prästen eller vaktmästaren skulle stå och mota ut dom om dom öppnade dörrarna, men missade det, så nästan alla hann se oss i förväg. För en stund blev jag rätt stressad över det, men när vi smet ut bakvägen och stod och väntade lite pirrigt på att gå in framvägen igen gick den känslan över. Hjärtat slår lite extra fort bara jag tänker på det! Väl vi stod där och väntade med prästen framgick att några av gästerna åkt vilse och inte hunnit fram än, så vi väntade väl en 10 minuter på dom som kom springande med andan i halsen stackarna!

Det var alldeles magiskt när dörrarna öppnades till kyrkan och organisten börajade spela Mendelssohns Bröllopsmarsch, å vad det var svårt att inte börja gråta! Eftersom vi hade bjudit rätt få gäster fick vi gå lååååångt innan vi kom fram och det var så roligt att se alla långväga släktingar som vi inte hade träffat på nåt år eller så. När vi stod framme vid altaret hörde jag hela min familj snörvla och snyfta och jag fick både titta upp i taket och glo ner i golvet för att lugna ner mig - tur att det kom en psalm direkt!

Själva vigselakten ringades in av musiken som sambons/mannens bror och fru framförde. Det var så vackert! Särskilt när dom sjöng den låt som dom själva föreslog (Av längtan till dig) efter själva vigselakten gickd et bara rysningar i kroppen och jag unnade mig att få gråta en rejäl skvätt också. När dom kom fram för att sjunga första sången kom också vår 4,5-åring fram och tog min brudbukett. Hon stod bredvid mig under en lång del av vigselakten och satte sig sedan framme vid altarringen. Det gick så otroligt bra! Sen lämnade hon tillbaka blommorna och gick ner och satte sig med mormor och morfar igen i samband med nästa sång.

När vigselakten var färdig gick vi till ett sidokapell i kyrkan för dopakten. Det var också så otroligt fint! Dopfuntet var väldigt stort och gammeldags, och prästen bjöd in till att alla barn skulle komma fram i ring runt dopfuntet för att se bättre. Vår 4,5-åring fick hjälpa till att hälla upp vattnet och hon var så otroligt stolt. När dopet var klart gick vi tillbaka till stora alterat, avslutade där, tågade ut, sprang runt kyrkan, smet in genom nödutgången och gick ut igen till våra släktingar och vänner som stod och väntade med rispåsarna.

Festen var så jättelyckad också! Förrätterna som vi gjorde själva var jättegoda och vinet passade bra till. Cateringbuffén som vi inte hade smakat tidigare, var fantastisk! Vi hade bakat tre sorters tårtor till dessert och dom var så otroligt goda. Talen och det skojiga som våra toastmadamer hade hittat på under kvällen var otroligt bra. Vi hade också festprogram och min mans bror var sånganförare, vilket fungerade jättebra!

Det var så roligt att jag klarade festen så bra, mitt ryggskott hade blivit otroligt mycket bättre bara dagarna innan bröllopet. När det väl var dags för dans bestämde vi oss för att prova på att valsa till Annie´s song, som min man hade redigerat ner hastigheten på i förväg i ett musikprogram. Han lyckades till och med så bra att dom inte längre lät bakfulla när vi spelade upp skivan. Eftersom jag inte kunde dansa hade vi med oss skivor som vi spelade till dansen. När folk började bli trötta och inte orka dansa mer tog vi fram min favorit - wii! Jag vet att det låter helt sjukt, men vi hade jättekul, hade tennisturning och det här var sista timmen innan festlokalen stängde. På slutet började folk att köra boxning mellan städningar och förberedelser för att lämna lokalen. Det ser så sjukt kul ut, jag bara måste skaffa wii!

Sista halvtimmen innan vi skulle hem tappade vi nyckeln till festlokalen. Det kändes väldigt jobbigt, men vi kunde ju inte stanna kvar, så vi åkte hem ändå. Trots allt bodde vaktmästarna till bygdegården på ovanvåningen. Vi har fortfarande inte hittat nyckeln, mycket märkligt!

Dagen efter bröllopet hade vi presentöppnning. Gästerna blev bjudna på kaffe, kladdkaka och en cheesecake som var över från dagen innan. Det var skönt att i lugn och ro öppna dop- och bröllopspresenterna och att få träffa alla igen innan dom skulle åka hem. Vi hade verkligen en helt fantastisk helg!

Mmmm, det var alldeles underbart och så all kärlek, värme, gemenskap och glädje. Allt det där som fanns med hela tiden och som man liksom inte kan beskriva eller riktigt sätta fingret på. Å, jag bara njuter av att tänka på det!

Hur är det, har ni andra bytt efternamn? Jag drabbades av stundens ingivelse precis innan dom slog upp dörrarna när vi skulle gå in i kyrkan och sa till prästen att jag skulle byta. Vi har ju skickat in så klart och barnens namnändringar har vi redan fått bekräftade, men mitt har inte kommit. Hur lång tid har det tagit för er andra att byta efternamn? Hur mycket "krångel" är det att tänka på nu? Alla kort, id-handlingar osv måste väl bytas? Kostar allt sånt dessutom pengar?

Nataluskan: å, vad roligt att få se bilder från hela dagen! Vad vackra ni var och det syns verkligen att ni har jättekul på några av bilderna! Underbar bukett, så livlig och färgrann. Och så gillade jag lite extra nån bild där du dansade loss lite med klänningen såg det ut som, och vad roligt med duvorna - du måste ha varit livrädd för olyckor?
Jag la också märke till soppan och middagen såg jättemysig ut. Härliga bilder från eldunderhållningen också!

Hade ni fotograf med som dokumenterade hela dagen? Det ser ut så tycker jag?

Nataluskan, Troll-p och Rosenpetunia: tack för svaren angående namn och alla ändringar och sånt. Då väntar jag bara och ser vad som händer. Barnen har redan fått sina nya namn, men mitt har inte kommit än.

Rosenpetunia: tack! Hihi, ja min pappa sa att "den blir klar tidigast vid midnatt innan bröllopet" och han fick helt rätt. Det var jättefint med bröllopet samtidigt som dopet. Med första barnet hade vi dubbeldop tillsammans med en liten kusin, så det var kul att det här dopet också fick bli lite speciellt.

Jag tror absolut att jag blev smärtlindrad av adrenalinkick, glädjeyran osv. för nu är jag lite knögglig igen eller hur man ska säga. klarar inte av att sitta utan står och surfar i baren. Och så hölls jag uppe av korsetten. En grej till exempel är ju att jag hade korsetten maximalt åtsnörd under fotograferingen och i kyrkan. Det tog väl ca 1,5 timme. Tidigare hade jag inte ens haft den på längre än max 30 minuter ohc inte med full påsnörning. Så fort vi kom ut ur kyrkan och smet tillbaka in via nödutgången så började korsetten göra ont pga att den var så åtdragen, innan dess hade jag inte känt den alls. Så kan det visst funka med kroppen när man är lycklig!

Oj hoppsan Nataluskan, tur att din man också är av den lugnare sorten då!

Mmmm, låter underbart att åka till Mauritius! Jag slits lite mellan en önskan att åka på semester í solen med hela familjen, eller åka på långweekend med bara mannen. Men vet inte när det kan bli av med tanke på att bebisen knappt är fem månader nu. Hmm. Och jag är liiiite nojig över att åka iväg, inte för att lämna barnen utan för att om vi skulle typ dö eller nåt när vi är borta. Vet att det låter helt sjukt! I så fall vore det väl bra om dom är hemma?! Jag skulle gärna vilja hinna bli bra i fogarna och ryggen också innan en resa till någon stad och det känns ju låååångt borta, men en sån där all-inclusive-charter skulle säkert passa bättre - det trodde jag aldrig att jag skulle säga! Lite att fundera över i alla fall det där med bröllopsresa och jag längtar hur det än blir.

Nu har körkortspapprena kommit, bilderna har kommit och det är väl en del att göra. Undrar just hur snabb man måste vara att ändra körkortet? Förutom att fixa tackkort, ändra körkort osv så håller jag mest på med mitt nyaste intresse - trädgården. Det är så fint ute nu och jag knäner mig väldigt inspirerad att ta tag i det här. Idag köpte vi fyra påbyggnader till pallkragar (små) som vi ska sätta ihop till två pallkrageodlingar. Sen börjar det väl vara dags att sätta sprätt på dom där presentkorten vi fick i bröllopspresent!

brud080419: lycka till med jobbet!
Känner igen den där tomhetskänslan, att man liksom blir urlakad efter att det är färdigt. Så nu har jag kastat mig in i mitt nya intresse trädgård och så ska jag söka ett nytt jobb - kanske?

rosenpetunia: vilken häftig grej, det går aldrig att få exakt samma upplevelser och plats som den ni gifte er på. Det blir liksom så otroligt unikt.

Nataluskan: jag vill också planera bröllop igen! Fast jag tror att man kan hitta tillbaka till den där lyckokänslan igen på andra sätt också och jag längtar efter att planera lite sånt också. Haha, nästan också så jag längtar tills jag fyller 40 om en si så där 6-7 år.

I helgen tänkte jag äntligen åka iväg till ett par trädgårdsaffärer där vi fick presentkort i bröllopspresent. Det ska bli så kul! Min yngsta syrra kommer hit så jag ska leja henne att gräva upp lite ogräs i gräsmattan och hjälpa mig med pallkragen. Det här är det jag lägger ner tid och energi på nu, så värsta "abstinensen" efter bröllopsplaneringen har som tur är gått över nu med mitt nya intresse.

mrsA: grattis till en fin dag och bröllopsresa!

Vad kul Nataluskan!
Vi har inte kommit så långt som till tackkorten än, även om vi har fått fotona. Det finns flera vi kan tänka oss också och vi velar lite på vad vi ska skicka med tanke på att vi hade både bröllop och dop.