fysisk v. psykisk misshandel...
Jag har också varit i den situationen och det är inte lätt att lämna bara. Först handlar det om psykisk misshandel innan det fysiska kommer in. Jag märkte inte ens i början att min äldsta osonens far tryckte ner mig psykiskt. Jag tog avstånd från familj,men främst vänner. När första slaget kommer får han en att tro att det var ens eget fel. lustigt nog. Sen är man fast i det, pga. hot på mina syskon, sonen, mig. Efter 3 år hade jag försökt sticka flera gånger, tyvärr så skämdes jag så mycket för att ha låtit någon behandla mig så så att det var lättare att fly tillbaka dit. Eller hur jag ska förklara det. Kan även nämna att socialen var på hans sida o fick mig att ge han en chans till. Han var/är psykopat, kan manipulera dom flesta. När jag flyttade till en annan ort var det polisen som avsöljade vart jag fanns efter 3 mån. Då tordes jag inte slänga ut honom. Nu har jag levt skyddad sedan -97 då jag lyckades "rymma" sista gången utan att bli hittad,även fast det har varit nära. Eller jag ska rätta mig där, levde med skyddade pers.uppgifter fram till sista mars då vi inte fick förlängt pga. att mitt ex inte hittat oss!!! det är väl det som är meningen med skydd anser jag men men.. Svenska myndigheter... Har även fått byta efternamn.
Jag önskade att det skulle komma nån räddare i nöden o gömma mig o sonen när vi levde mitt i helvetet. Så ge inte upp era vänner i kris, hur ni än blir behandlade av dom. Med största sannolikhet mår dom fruktansvärt dåligt och är så nedtryckta så dom kan inte göra annat än hålla er borta från er för att slippa mer "skit". men innerst inne vill dom veta att ni finns där.
detta blev säkertt ganska rörigt men hoppas det kan hjälpa någon att förstå.