Snart fruar! Sommarbröllop 2008 spurtar mot målet.

KKC

tyvärr ÄR det en bit härifrån så jobbet kommer innebära pendling ca en timme på morgonen och en timme på e.m så min dag skulle se ut ungefär så här.

stiga upp kl.5, lämna barnen kl. 6.30 (senast) ta mig till tågstationen, åka tåg 40 minuter för att vara på jobbet kl.8.

samma på e.m. Sluta kl. 17, ta tåget typ 17.30 och vara hemma ca 18.30 precis i tid för att minstingen ska lägga sig, missa middagen med familjen varje dag.

Inte min dröm precis. Det är ett vik på 6 månader.

Pumpkin

Ja usch jag vet men det ÄR ändå en sak som jag har otroligt svårt för. Därav har jag ju ännu inte körkort. Fixar inte att LÄRA mig något samtidigt som någon annan är med och noterar mitt minsta misstag. Hemskt!

Anja: Det där med att inte kunna lära sig saker när folk är närvarande måste vara jättejobbigt, det blir ju som ett sorts handikapp!

Jo det är det kanske...

Min mamma säger att jag var likadan redan när jag var jätteliten. Blev mkt arg om någon tittade på mig när jag kämpade med nånting, att jag blev förnärmad och kände mig övervakad då lixom. Hon fick tex absolut inte titta i mina läxböcker när jag höll på med läxorna, utan fick vänta tills jag var klar osv. Jag vägrade GÖRA saker inför andra.

Samma med gymnastiken. var det ett moment som jag inte VISSTE att jag kunde klara med bravur, ja, då vägrade jag göra det. Sedan väntade jag tills alla gått. Tränade det tills jag märkte att detta gör jag perfekt, sen kunde jag visa upp det nästa gång.

Jag menar hallååå, vi snackar om en tjej som VÄGRADE föda barn inför någon jag känner Helt okända går på ett sätt bra i situationer där jag verkligen är utlämnad, har behov utav dem, som vid förlossning osv.

Men med Ivan när jag redan fött två barn så fick ju bm och usk:a vänta tills det var precis dags att krysta ut honom. Tror de var lite nervösa över att jag vägrade dem tillträde till förlossningsrummet fram till precis det ögonblicket

Så visst, jag inser ju när jag är TVUNGEN och då GÖR jag det, MEN jag gillar att kunna saker perfekt. Jag tycker inte om att vara dålig eller medelmåttig. Antar att det blir som ett handikapp i början, innan jag sett till att jag är "skitbra" lixom...

Är ju precis så jag känner med detta, för jag är NY i detta jobb, helt omöjligt öfr mig att vara SUPERBRA då lixom... Därför mår jag ju såklart dåligt innan jag har kunnat bevisa att jag är jä..ligt kompetent. Är så svårt att framföra det när man inte själv KAN yrket till fullo!

Anja: I know, vi har ju redan slagit fast att du var lite knäpp när det var dags för förlossningar

Jag har också varit lite sådär, men inte så till den milda grad att jag totalt vägrat nånting, inte tagit körkort osv.

Men körkort - då kan du ju ta lektioner med någon helt okänd? Och då BEHÖVER du ju någon liksom. Men körkort kanske inte känns så viktigt för dig eller?

Pumpkin

det ÄR ju just det... jag skulle jättegärna vilja ha körkort. Men 1. Det kostar sååå mkt pengar!! 2. Jag KAN KLARA mig utan det...

Det är ju bara det att jag hade haft sååå mkt fördelar och allt hade blivit så mkt mer okomplicerat om jag hade haft ett körkort!

Jag o störiga Lisa har redan gått den där kursen så att hon kan vara min handledare, men grejen är den att jag skjuter på det JÄMT när hon säger att vi kan köra. Jag är FEG helt enkelt *asg*



Nädå, nu känner jag faktiskt att jag vill ta tag i det, så jag får verkligen ta och göra det snart! Allt blir ju lättare. Vi hade inte varit så begränsade i var vi kan bo, eller var jag kan jobba, eller nånting lixom.

Anja: Tycker absolut att du ska sätta igång med det där nu, tänk så NÖJD du kommer att känna dig sen! Och inte alls lika låst osv...

Nu blir det käk här!

KKC

jobbet är som socialsekreterare på en socialförvaltning på avdelningen för utredningar (barn och familj).

Så jag skulle jobba på "andra" sidan jämfört med där jag jobbar nu så att säga. Vi gör ju utredningsarbete ÅT socialförvaltningar nu, och tar hand om de barn som socialförvaltningar placerar.

Tillbaka!