Snart fruar! Sommarbröllop 2008 spurtar mot målet.

Nienna

jag älskade det oxå på många vis, men jag hade så fruktansvärd foglossning att jag knappt kunde gå (hemskt vid sista graviditeten då jag dessutom ammade ett annat barn oxå så hormonerna flödade något otroligt).

Men visst är det helt ljuvligt att vara gravid trots illamående och svimningskänslor (vilket jag fick VARJE gång mina tarmar rörde sig, dvs varje gång jag blev skitnödig så tryckte "skiten" på vena cava och jag höll på att svimma, blev jätteillamående och var tvungen att slänga mig på marken).

Skitjobbigt... detta började runt v.15 och pågick under hela graviditeterna. Likadant med allihop.

Jag skulle såååå gärna vilja ha en bebis till, ett barn till, är så spännande alltihop, just att få träffa den lill* för första gången, lära känna den, man blir så uppslukad och allt är så otroligt fantastiskt och speciellt...

Just at tman gått och undrat i 9 månader om det är en kille eller en tjej, om den är mörk eller ljus, vem den är lik, hur den ska se ut, låta, vara... osv osv osv...

Sen faller allt bara på plats och man känner på nåt underligt vis att det är så självklart att bebisen var JUST DEN HÄR personen coh att man innerst inne VETAT det, haha...

låter ju skittöntigt men så har jag känt varje gång

Men något som jag känner att jag rent psykiskt inte hade pallat med en gång till är kroppens förfall... jag mår APDÅLIGT över mig själv efteråt... av huden på magen, av fettet, av de slappa magmusklerna, av all vätska i kroppen som gör att man ser såååå fet ut osv osv...

Av att känna att man lixom på nåt vis blir såååå förändrad i kroppen. Har verkligen gjort det tillräckligt känns det som och är ju så enormt besviken på mig själv att jag lät mig själv gå upp så här mkt!

Mmmm alltså Englali så var det för mig oxå efter första barnet och delvis efter andra, men jag lät mig förfalla totalt både vid andra och tredje graviditeten. Åt så mkt så att ingen kan föreställa sig det.

Startade dagen m en stor toblerone, en stor mugg kaffe och en lite mövenpicks valnötsglass... Åt alltså detta i 18 månader i streck... typ!

För att inte tala om hur mkt annat jag åt! Frossade ju...
Kom in i nåt hemskt mönster som blev helt omöjligt att ta sig ur så det fortsatte ju även efteråt. Sen mådde jag så dåligt över min vikt att jag tröståt.

När jag sen gått ner till 72 efter Ivan, vilekt inte var så illa. Den vikten hade jag varit supernöjd med idag, så började jag med minipiller för jag ville verkligen inte ha en tätis till. Jag är ju helt överfertil lixom...

Iallafall så gick jag upp 25 kg på mindre än ett år med minipillren och min ämnesomsättningen är fortfarande inte som den brukade. Jag hade konstant hunger och konstant sötsug och var deppig och gråtig men fattade inte alls att det var pillren.

När jag slutade med dem gick jag ner från 95 till 83 där jag ligger nu och inte verkar kunna komma någon vart.

Så jag har ju lixom 10 kg kvar till hur jag vill se ut på bröllopet!

Jag vill så otroligt gärna nå dit!

Min drömvikt är 65 kg och då är det ju ändå + 5 mot vad jag brukade väga.

Efter Emil vägde jag 57 kg, vilket var alldeles för lite tyckte jag själv till mina nästan 1.70. Såg benig ut då även om jag alltid har lite köttiga armar och lår

En LITER mövenpicks valnötsglass ska det stå, trot eller ej... kunde t.om trycka i mig TVÅ liter om det krävdes.

Englali

är du byggd på det sättet så tror jag itne att du behöver oroa dig. Däremot hade jag oroat mig för hur lätt jag skulle ha att bli gravid. Ditt bmi ligger på tok för lågt (18,7 ligger det på och man bör ligga över 20 som kvinna, annars ses det som ohälsa) och det kan ju påverka hur lätt man har för att bli gravid.

Se till att ät tjejen. Köp hem en massa saker du tycker om så ökar chanserna ordentligt Din kropp vill inte nära ytterligare en människa om du inte när dig själv först

(moraltanten)

Skulle tyvärr tippa att det är därför din mens oxå strular. Du är ju faktiskt underviktig! Yrseln kan oxå ha med detta att göra Johanna. (blir bara bekymrad).

Vad beror denna fixering vid att vara smal på? Vet du? Är det något du kan jobba på?

Englali

jag menar alltså bara väl menade INTE att klaga på dig, utan menar bara att det låter som att dina symptom du har haft skulle kunna bero på din låga vikt

Oroa dig INTE för hur du kommer se ut sen... tror att du kommer vara precis som dina väninnor. En supersmal väninna till mig hoppade direkt i sina vanliga, supertajta jeans när hon lämnade BB.

Grrrrrrrrrrrrrrrrrr...

Nu måste jag hoppa i säng allihop... jag känner en liiiiten svag misstanke om att mina vänner kanske totallurar mig imorgon. Jag ska ju jobba hela dagen men jag har undrat ett tag om det verkligen ligger till så eller om mitt jobb är inblandat i möhippan

Återstår att se... jag kan bara inte tro att de tar midsommarhelgen som är min sista lediga helg innan bröllopet (inom lagom avstånd ifrån bröllopet för att det inte ska bli för nära inpå) och då VET jag ju lixom att det blir den helgen isåfall...

om dom inte har uteslutit helgerna och tar mig mitt i veckan? det är ju oxå en möjlighet, haha... jag är SKITjobbig med mitt luskande, jag vet

natti natti

Alla försvann verkligen!!!

lagt in det gabbi...

Ah dåså Englali

Kan du inte öka på och äta tex två portioner vid middagen, eller lägga till efterrätt... du kan ju lixom unna dig lyxen att äta efterrätt VARJE dag. (det drömmer jag om)

Du kan äta såna där underbara, feta youghurtar typ danios vaniljyoughurt utan att skämmas... du kan trycka i dig en hel påse chips och en megapåse smågodis utan att ens behöva ha minsta lilla dåliga samvete...

du kan göra dig en hel negerbullsdeg och bara kränga i dig med sked, eller köpa en burk nutella o sleva in sked efter sked tills du nästan spyr, sen kan du ställa den ifrån dig och fortsätta efter fem minuter när värsta illamåendet lagt sig.

Ja, det där var lite tips från mig. Är såna saker JAG njuter av