Snart fruar! Sommarbröllop 2008 spurtar mot målet.
Är själv RASANDE...
Mötte D:s pappa på stan. Först en kram och sen direkt säger han o tittar på min mage -är du gravid, -eh nej, säger jag, bara tjock,-jaha säger han, jag frågar (och spelar dum) -kommer ni på bröllopet, -nej säger han, vi kommer inte. -nähä säger jag (spelar ännu dummare), ska ni resa bort då? -nej, vi stannar hemma säger han. -jaha, säger jag, så synd att ni inte KAN komma, med betoning på KAN.
Han säger: -ja det bestämdes direkt.
Jaha tänker jag, du har f..n inte vett att ens linda in det!
Nu är jaginte bara besviken, jag är rasande.
Mest av allt är jag rasande på mig själv för att jag inte kom på något riktigt giftigt att säga.
Sa bara nähä typ och inget mer och sen hejdå lixom...
Önskar jag hade vräkt ur mig precis vad jag tycker o tänker o känner men det hade ju troligtvis inte gjort någon skillnad.